Tomta hagar, Naturreservat

Naturreservatet Tomta hagar, strax öster om Hallsberg, är en gammal betesmark med många spår efter långvarigt utnyttjande. Odlingsrösen och mossövertäckta stengärdesgårdar visar våra förfäders slit och att marken använts för odling, slåtter och bete. Tomta hagar är en vacker plats för en vårutflykt. På avstånd avtecknar sig Hallsbergs tätort. Stenknäck och en kör av sångare brukar ackompanjera vistelsen.

Forntida strandvallar

Berggrunden består åtminstone i den nordöstra delen av alunskiffer som blivit kvar här i skydd av förkastningsbranten. Skiffern finns blottad i ett stenbrott som rasat igen. Annars är berggrunden dold av morän, som inlandsisen lämnat efter sig. Moränen har sedan omlagrats vid den forna Ancylussjöns strand för cirka 8 000 år sedan. I dag ser vi ett antal strandvallar på sluttningen, kanske inte så uppenbart för den ovane betraktaren. Vallarna innehåller det svallade grövre materialet, och i sänkorna har det finare materialet samlats. Skillnaden avspeglas i vegetationen, som blir frodigare på den finare jorden. I de djupaste sänkorna finns små kärr som vid snösmältningen brukar vara vattenfyllda. Under sommarhalvåret går djur på bete i hela reservatet.

Torra vallar och blöta sänkor

Större delen av området är hagmark med öppnare stråk på strandvallarna och mer sluten trädvegetation i sänkorna. I de öppnare stråken växer hassel och enbuskar samt spridda träd, både barrträd och lövträd, exempelvis fågelbärsträd. Hasslarna finns särskilt i anslutning till odlingsrösena. På en del av odlingsrösena växer enbart skogstry och måbär. Fältskiktet på vallarna är i stort sett torrängsartat med några mer ovanliga örter som grönvit nattviol, dvärgvårlök, vårfingerört, brudbröd och backsmultron. I sänkornas torrare delar är vegetationen frodigare med lövträdsdungar och ett fältskikt som präglas av arter som älgört och grenrör. I kärren växer klibbal med inslag av björk. I de blötaste delarna av kärren växer exempelvis blåsstarr, dvärgigelknopp, missne, vattenblink och kärrbräken. Sluttningen i nordöst, ovanför skifferbrottet, har en lundartad karaktär med dominans av hassel och lundflora med bland annat blåsippor, vårärt och desmeknopp. I några naturliga dammar har ett flertal groddjur sina yngelplatser. Den mest exklusiva arten är den större vattensalamandern, som under vår och försommar kan påträffas här.