Knattorpsmossen, Naturreservat

I naturreservatet Knattorpsmossen skapar grova aspar, åldriga tallar och mossklädda stenblock den hundraåriga skogen en tydlig karaktär av naturskog. I de orörda skogarna trivs sällsynta arter som rävticka, lunglav och skinnlav.

Gammelskog nära Knattorpsmossen

Naturreservatet gränsar till Knattorpsmossen, som gett reservatet dess namn. Mossen är resultatet av en sjösänkning och hela mosaiken av skog och myrar kring Knattorpsmossen är intressant och har höga naturvärden. Den hundraåriga granskogen i Knattorpsmossens naturreservat är blockrik med stora, mossklädda stenar och ett stort inslag av björk och asp. Här och var står åldriga tallar. Skogen genomkorsas av fuktiga stråk bevuxna med al, som tillsammans med den angränsande mossen bidrar till hög luftfuktighet i skogen. Reservatet gränsar i väster till naturreservatet Stora Knattorpsmossen.

Sällsynta lavar på gamla aspar

Lunglav och skinnlav är två ovanliga lavar som kräver hög luftfuktighet. Båda är storväxta och sitter på grova aspar i reservatet, gärna en bit upp på stammen. Skinnlaven är gråsvart, medan lunglaven i väta är intensivt grön, med en nätådrig yta. Både skinnlav och lunglav är mycket bra så kallade signalarter, som signalerar skog med höga naturvärden där man kan förvänta sig att finna fler ovanliga arter.

Död ved ger nytt liv

I reservatet finns också gott om död ved, främst klen lövved i täta aspbestånd där träden börjar dö på grund av trängsel. En karaktärsart på döda stammar i de här självgallrande aspbestånden är rävtickan. Färgen på ovansidan är vackert rävröd, därav namnet. Den goda tillgången på död ved uppskattas också av olika hackspettar, eftersom det finns massor av insektslarver i de döda träden.

Igenväxt ängsmark

Lind förekommer sparsamt i reservatet. Linden är ett värmekrävande träd som växer på näringsrik mark och nya plantor gror bara under de år då sommaren är riktigt varm. Lind visar därför på speciellt klimat och jordmån. Förekomsten i reservatet beror troligen på tidigare kulturpåverkan som gynnat linden, det vill säga att mindre delar av området förr varit slåttermark eller hagmark. Lind påträffas ofta kvarstående i igenväxta ängar och hagar.