Biskopshagen, Naturreservat

Biskopshagen domineras av fina hällmarker. Området är kuperat med omvälvande berg och dalgångar. I reservatet finns en rik flora med arter som fältgentiana och jungfrulin. Markerade leder saknas men området är relativt lättvandrat.
Reservatet utgör den norra av två i havet utstickande uddar på Väröhalvön. Området är en del av det så kallade norra Hallands sprickdalslandskap.

Rik och omväxlande flora

Berggrunden i reservatet består av planskiffrig gnejs, uppbyggd av fältspat, kvarts, glimmer och magnetit. På grund av den varierande terrängen är floran mycket rik och omväxlande. I bergssprickorna växer gaffelbräken och kaprifol. Typiska arter för reservatet är för övrigt väddklint, backsippa, prästkrage, backnejlika, brudbröd, fältgentiana, backtimjan, tjärblomster, gulmåra och jungfrulin. Har du lite tur kan du även hitta Jungfru Marie nycklar, en vacker orkidé.

Djur och fåglar

Skogs- och fälthare påträffas i området och fågellivet är mycket rikt. Några fåglar som kan nämnas är stenskvätta, ängspiplärka, hämpling, sånglärka, sävsparv, törnsångare, lövsångare, gulsparv och gök. Vid stranden håller bland annat större strandpipare, strandskata, ejder och småskrake till.

Områdets historia

Området kan ha varit skogslöst ända sedan bronsåldern. På denna tid var det vanligt att man röjde och svedde marken för att skapa bete för boskapen. Vi vet säkert att det på denna plats har varit öppen ljunghed sedan mitten av 1600-talet. Det var Skällåkra bys gemensamma utmark där man lät djuren gå på bete. Omkring skiftet mellan 1800 och 1900-talet plöjdes delar av utmarken upp för att användas till jordbruk. Idag används dessa marker främst till bete.