Karmansbo bruksmiljö

Ortnamnet Karmansbo kommer av det medeltida namnet Karlman. Ursprungligen kallades det Frölischhammar efter mannen som grundade bruket på 1600-talet. Han samlade många av de små smedjor som fanns utefter Hedströmmen och slog ihop dem till en större vid just Karmansbo. Hammarsmedjan var i bruk fram till 1958 då verksamheten lades ned.

Till Karmansbo kom tackjärn från olika masugnar i trakten. Från sekelskiftet 1900 kom det mesta av järnet från Liens masugn i Riddarhyttan. I verkets lancashireugnar smältes järnet om och bearbetades för att bli smidbart. Järnet som kom från Karmansbo var av hög klass och användes för tillverkning av olika redskap som såldes över hela världen.

Karmansbo var ett samhälle fyllt av liv och rörelse, och smedjan en viktig arbetsplats. År 1929 var 72 personer anställda på bruket. Det krävdes mycket arbete även utanför smedjan, som framställning av träkol samt transporter till och från bruket. Här fanns dessutom tegelbruk, sågverk och jordbruk.

Under den stora vårfloden 1977 förstördes stora delar av smedjan och man trodde inte att den var möjlig att bevara. Men mot alla odds restaurerades såväl byggnaden som maskineriet och idag kan mumblingshammaren, som väger 7,5 ton, åter höras. Vattenhjulet och vattenrännan är rekonstruerade, valsverket och blåsmaskinen är iståndsatta och allt sammantaget gör Karmansbo till en levande anläggning, unik i sitt slag

I smedslängan ovanför smedjan finns en brukslägenhet inredd från sekelskiftet. Den imponerande herrgården från 1759 finns precis i närområdet.

Varje sommar första lördagen i juli är det “Järnets dag” i Karmansbo smedja. Då tänds lancashiresugnarna, järntackor smälts, vattenhjul, mumbingshammare och valsverk körs och stångjärn produceras.