Lurö skärgård, Naturreservat

I förlängningen av Värmlandsnäs och ut i Vänern ända till Västergötland ligger en av Sveriges mest magnifika sötvattenarkipelager. Hundratals öar, av olika storlek och karaktär, bildar här en sammanhållen övärld mellan Vänerns stora bassänger, Värmlandssjön och Dalbosjön.

Vegetationen på de större öarna domineras av hällmarkstallskog med inslag av mossrik tallskog och små dungar av lövskog.

Reservatets yttre delar i väster och söder domineras av nästan helt kala skär.

Många öar i reservatets centrala del bär spår av den tidigare markanvändningen som företrädesvis varit fårbete. Dessa öar är idag till stora delar bevuxna med ljunghed som ofta är i ett igenväxningsstadium då en och asp tränger in. Grönstensstråken (basisk lättvittrad bergart) har på ett tydligt sätt påverkat växtligheten. På några ställen finns helt avvikande vegetation med en lång rad sällsynta växter.

Reservatet bildades 1967 för att bevara skärgårdsmiljöer ur natur- och kulturhänseende. Ändamålet är även i den mån det inte strider mot bevarandeintressena att främja allmänhetens naturkännedom och friluftsliv. Området ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.

Djur och växter

Växtligheten är påverkad av det gynnsamma klimatet som råder här och på vissa platser även av en basisk berggrund. Exempel på växtarter i skärgården är brudbröd, väddklint, glansnäva, tandrot, myskmåra, gulmåra, harklöver och hönsbär. Här växer också ek, ask, lind, oxel och körsbär. Många öar har ett mycket tunt jordtäcke och där trivs tallen bäst. Speciellt värdefulla växtbiotoper är ekdungen på Storön och lindbeståndet på Stora Bratt.

Området hyser även ett rikt fågelliv med en variation av arter som trivs vid insjö- och kustmiljöer. Fiskgjusen kan ses hela sommaren på jakt efter bytesfisk. Grågås, havstrut, fisktärna, storlom och storskarv är exempel på arter som häckar i reservatet.

Särskilt intressanta områden

Lurö skärgård innehåller hundratals öar och skär och en stor variation av vilda och vackra skärgårdsmiljöer som är väl värda ett besök för den som färdas på Vänern med egen båt. På några av öarna fanns tidigare bosättningar. På Sunnervassen, Ärnön, Gunnarsholmen och Vithall betas markerna återigen av nötdjur och får. Tänk på att inte ta med hund på öarna där det finns betesdjur.