Ensjölokarna, Naturreservat

Ensjölokarna är välkänt för sin unika natur och lockar årligen många tusen intresserade besökare. Reservatet är väl värt ett besök både vår, sommar och höst. Ensjölokarnas naturreservat är en av Sveriges finaste urskogar, med gammeltallar och gigantiska granar. På vintern underhålls inte vägarna fram till Ensjölokarnas naturreservat. Från parkeringen kommer du rakt in i storskogen och stigen runt Stora Ensjöloken. Utmed den finns ett finns ett vindskydd och vid parkeringen finns en rastkoja. Stigen runt sjön är knappt 1 kilometer och större delen är ojämn i form av stenar och stora rötter.

Reservatet ligger 5 kilometer från gränsen till Medelpad och omfattar 96 hektar barrskog, myr och vatten. Området avsattes som domänreservat redan 1924 och tillhör därmed de äldsta reservaten i länet. I området finns två tjärnar; Stora och Lilla Ensjöloken.

Länets finaste urskog

Skogen i urskogskärnan är helt orörd av människan, men ett antal bränder har härjat här genom tiderna. De äldsta tallarna, som är mellan 300 och 400 år gamla, har överlevt tre eller fyra skogsbränder. Dessa träd har en imponerande omkrets på omkring två meter och många är rötskadade och döende.

Det finns rikligt med torrakor i naturreservatet. Tallen dominerar på höjderna medan det i övrigt finns en del gran och inslag av björk, sälg och asp i lägre partier.

Växter och djur i urskogen

I reservatet finns det gott om hålhäckande fåglar och däggdjur som pärluggla, hökuggla, mård och fladdermöss. Även korp, nötskrika, lavskrika, tretåig hackspett och spillkråka ses ofta.

Växtligheten präglas av att området varit skogbevuxet under lång tid. Sällsynta vedsvampar som doftticka, rosenticka och blackticka har påträffats vid Ensjölokarna. Klubbstarr och fjälldunört hör till de intressantare fynden bland kärlväxterna.