Munkängarna, Naturreservat

En lummig lövskogsdunge med ädla trädslag, det är Munkängarna, ett av de mest lättillgängliga och populära områdena på Kinnekulle. På våren bjuder platsen på en imponerande blomsterprakt när marken fylls av vitsippor, gulsippor, nunneört och ramslök. I sluttningen, insprängd i bergskanten, ligger även Mörkeklevs grotta.

Kinnekullebergets geologi, med kalksten och alunskiffer har stor betydelse för områdets rika natur. I området växer ekar som är viktiga livsmiljöer för en många insektsarter och lavar. Om du stannar upp och tittar närmare på de gamla träden ser du att de har vida kronor, ett tecken på att de vuxit upp i ett betydligt öppnare landskap.

Historia

Namnet härrör förmodligen från tiden fram till 1400-talet då Råbäck tillhörde Vadstena kloster. Numer är det inte några ängar utan snarare en lund av ädla lövträd.

En stor hög avsats i kalkstenskleven strax bredvid, kallad "predikstolen", där får man en underbar utsikt över ett böljande grönt hav av lövträd, såsom ask, alm, bok, ek, lind och rönn. Bägge dessa platser bildades vid ständig bearbetning av Yoldiahavets bränningar, för ca 10 000 år sedan. Nu ligger den forna havsstranden vid Mörkeklev 119 meter över havet.

1923 blev en del av kalkstenskleven fridlyst och 1972 avsattes hela Munkängarna till naturreservat. Grundvatten tillförseln till ängen har ändrats så att på sikt kommer det nog tyvärr att bli torrare, och vegetationen kommer att ändras. Munkängarnas flora är väldigt rik p.g.a. att dess grund är den bördiga alunskiffern. Även under de ljusaste sommarnätterna blir det fullkomligt svart under de stora träden inne i Munkängarna, det går knappt att urskilja någonting alls.

Platsen är välbesökt av turister men även av lokalbefolkningen, och ett naturskönare område får man leta efter. Fördelen är att Munkängarna har sin tjusning ej blott under sommaren utan även på våren och framför allt under hösten då alla regnbågens färger tycks synas i de vissnande bladen. Det är ett paradis för naturälskare och fotografer.

En sägen är även förknippad med Munkängarna, det är sägnen om svarta Madam, som sägs vandra här under mörka sommarnätter, hur sägnen har uppkommit är inte klarlagt men troligen hör den ihop med Råbäcks gods på något vis, då det är vanligt med ett slottsspöke.

Ett turisthotell var uppfört här under tiden 1880 till 1960, det var ett väldigt populärt utflyktsmål. Det fanns även en restaurang på hotellet som var välbesökt. Men p.g.a. förfall så revs det 1982, det var synd att det inte gick att genomföra en restaurering, det hade varit behövligt för turistnäringen på orten.

Parken har åtskilliga vandringsstigar, så man kan ge sig ut på långa utflykter, Kinnekulle vandringsled passerar området. Här ligger även Emilie Högqvists paviljong, hon var sångerska som allt för tidigt dog i tuberkulos nere i Turin. Paviljongen flyttades hit från Stockholm, då hon vistades där lång tid och umgicks med högadeln och de kungliga.

Naturreservat

Området har varit naturreservat sedan 1970-talet. Syftet är att bevara ett ädellövskogsområde av lundkaraktär, öppna ängsytor samt en orörd klevkant. Skötseln inskränker sig idag till att slå de öppna gläntorna varje år. Munkängarna är beläget på alunskifferlagret. Östra delen av reservatet utgörs av rödstenskleven, en markant kalkstensbrant som sträcker sig runt hela berget. Efter istiden för ca 10 000 år sedan nådde havet upp till kalkstenslagret och havsvågorna gröpte ur raukliknande bildningar i branten. Det är så Mörkeklevs grotta har bildats.

Växt- och djurliv

Munkängarna kan karakteriseras som en lund med ädla lövträd. Nästan alla svenska lövträd finns representerade här, men alm och ask dominerar. På våren blommar bland annat gulsippa, nunneört och lundviol. Vid försommartid bildar den lökdoftande ramslöken heltäckande mattor och under eftersommaren dominerar skogsbingel. Växtligheten är inte artrik men mycket frodig. I gläntorna finns ängsväxter. Området har en mycket intressant svampflora. De döda träd som finns i området ger livsrum för många mossor, svampar, lavar och insekter som idag är hotade. Ädellövskogen är en artrik miljö för såväl fåglar som insekter.

Tänk på att man inte får plocka ramslök i Munkängarna.