Tofta, Naturreservat

Tofta är ett skogsreservat norr om Hässleholm. Här varvas äldre bokskog med barrsumpskog. Området är kuperat och genomkorsas av två grusåsar, så kallade getryggsåsar. Stenmurar, röjningsrösen och snapphanehålor minner om folket från förr. Det finns en liten parkering i sydost. I övrigt saknas friluftsanordningar, men det går bra att ströva fritt i denna trolska skog.

Getryggsåsar i skogsmiljö

Naturreservatet Tofta ligger 8 kilometer öster om Bjärnum i ett landskap med omväxlande skog och öppenmark. I den norra och södra delen av reservatet växer bokskog. I de centrala delarna finns barrskog och två markanta naturgrusåsar, så kallade getryggsåsar. Det är rullstensåsar med lite skarpare krön och brantare sidor. Vid åsarna finns fuktigare områden med kärrtorv och barrsumpskog.

Äldre utmark med spår från snapphanar

Marken i Tofta naturreservat har historiskt varit bokskog och öppen betad utmark. Bokskogen i söder är särskilt gammal med en rik förekomst av stora block och stenar. Barrskogen ser i stället ut att ha uppkommit spontant i de tidigare betade gräsmarkerna. Kring stora delar av reservatet löper en stenmur. Inne i området finns tre gropar i marken, de så kallade Snapphanehålorna. De sägs ha använts som gömslen under svensk-danska krigen på 1600-talet. Det finns dessutom gott om stenrösen som påminner oss om äldre generationers odlarmödor. I backsluttningen öster om Snapphanehålorna finns ett 10-tal sådana röjningsrösen, och i bokskogen i norr finns ytterligare ett 10-tal rösen.

Gammelskog med plattfjädermossa, spillkråka och duvhök

Skogen i Tofta har utvecklats fritt under mycket låg tid och här finns nästan inga sågade stubbar. Bokskogen i söder är särskilt opåverkad och har särskilt höga naturvärden. Här är marken är stenrik men näringsfattig. Därför har träden vuxit långsamt och fått nedsänkta kronor (senvuxna träd). Många träd har röthål och är angripna av vedsvampar. Stammarna är täckta av mossor och lavar som gammelgranslav och platt fjädermossa. Mängden död och döende ved är stor liksom antalet hålträd. Spillkråkan har skapat många av dessa bohål. Den hackar årligen ut ett nytt hålrum i en lagom mjuk stam. Äldre hålträd kan sedan används av fladdermöss, bålgetingar eller några av de hålhäckande fåglar som inte kan hacka ut hål själva. Skogsduva och stare är några exempel. Duvhök är en annan fågel i området. Den bygger risbon i trädkronor och föredrar att leva i gammal barrskog.

En del av granen i de torrar delarna av området kommer att ersättas med lövskog, dels för att minska risken för spridning av granbarkborrar, dels för att öka arealen ädellövskog.

Friluftsliv

Det finns en liten parkeringsplats för ca 2 bilar. I övrigt saknas anordningar för det rörliga friluftslivet. Bokskog och barssumpskog ger en känsla av orördhet och stillhet. I området väntar två markerade åsryggar från istiden, så kallade getryggar. Snapphanehålorna och ett 20-tal röjningsrösen är några av spåren från folket som levt här innan oss.