Grävlingabackarna, Naturreservat

I snapphanebygden i nordöstra Skåne ligger Kullaskogen med de tre naturreservaten Dalshult, Sporrakulla och Grävlingabackarna. Dalshult och Sporrakulla var två av fyra gårdar som låg som små öar i denna vidsträckta skog. Mycket av marken i Sporrakulla och Dalshults naturreservat är öppenmarken som omgav de båda gårdarna, den så kallade inägomarken. Marken i Grävlingabackarna är istället en del av den omgivande skogs- och betesmarken, utmarken. Betet i kombination med uttag av ved och timmer bidrog till att skogen var betydligt glesare förr. De senaste hundra åren har tall och lövträd ersatts av gran. Och granen drabbats hårt av 2000-talets stormar här i Grävlingabackarna. Just nu bör du undvika besök i området. På sikt hoppas vi kunna få tillbaka den variationsrika blandskog som tidigare var utmärkande för Kullaskogen.

Gles skog i äldre tiders Kullaskog

Skogen var ljusare i Grävlingabackarna och i resten av Kullaskogen för ett par hundra år sedan. Då fanns en mager skog i den betade gamla utmarken. Här fanns tall och lövträd i olika ålder, och spridda smågläntor med betat gräs. I slutet av 1600-talet vandrade boken in söderifrån tätt följd av granen från norr. Granen gav en alltför skuggig betesskog och ofta rycktes småplantorna upp. Med de stora jordbruksreformerna på 1800-talet förändrades läget och i början på 1900-talet började man istället att plantera gran.

Utmarkens tjärdalar och kolbottnar

Den stenrika och magra skogsmarken har länge använts både som betesmark och för uttag av ved och timmer. Men skogen har också gett inkomster i form av träkol och tjära. Tjärdalar och kolbottnar är stenlagda rännor som fortfarande kan skönjas i dagens skogar. Men här finns också gott om ruiner efter alla övergivna torp runt om i Kullaskogen. Det enda torp som finns kvar är Rodatorpet norr om reservatet. Av de fyra gårdarna finns bara Sporrakulla kvar. De övriga tre gårdarna, Dalshult, Broddakulla och Trollakulla, är numera ruiner.

Stormar tog många granar

Några kraftiga stormar i början på 2000-talet gjorde att många träd föll, varpå granbarkborren fick fotfäste. Både fallna och stående, levande träd angreps. Därmed uppstod ett smörgåsbord dukat för hackspettar och andra djur, svampar och växter som är beroende av död ved för sin fortlevnad.

Friluftsliv

Grävlingabackarna saknar i stort anordningar för friluftslivet. Tyvärr måste vi avråda från ett besök i Grävlingabackarnas skog eftersom den stora mängden stående döda och döende träd utgör en fara.Grävlingabackarna ingår i Kullaskogens strövområde liksom naturreservaten Dalshult och Sporrakulla. En karta över Kullaskogens leder och kulturlämningar finns i Skogssällskapets kartfolder Sporrakulla och Rodatorpet.