Vargavidderna, Naturreservat

Naturreservatet Vargavidderna är ett av Örebro läns större reservat med vildmarkskänsla. Här i gränslandet mellan Närke och Västergötland breder vidsträckta myrar ut sig, omgivna av storblockiga naturskogar och den näringsfattiga sjön Gryten. Gillar du fågelskådning rekommenderas ett besök till utsiktstornet mellan mossarna. En tidig vårmorgon hörs orrarnas bubblande läte och en sommardag tranornas rop.

Myr, mosse eller kärr?

Myr är ett samlingsnamn som täcker in både mossar och kärr. En mosse är en våtmark som enbart förses med vatten via regn. Kärr däremot har kontakt med grundvatten och ibland vattendrag. Högskogs stormosse och Södra Åsmossen är två stora myrar i reservatets västra del som delas av ett nord-sydligt kärrstråk. Mossarnas växtlighet är artfattig men rymmer några rariteter. Här växer myrlilja och klockljung som är sällsynta i övriga länet, liksom ett betydande bestånd av orkidén mossnycklar. Desto rikare är myrarnas fågelliv om våren och sommaren. Är du morgonpigg under våren möts du av ett magnifikt orrspel. Eller kanske är du här en vårdag i skymningstid och får höra den sällsynta dvärgbeckasinen galoppera över himlavalvet. På sommaren hörs tranornas rop, storspovens sång, ljungpiparens vemodiga pipande och enkelbeckasinens gnäggande.

Mosaik av olika skogstyper

Vargavidderna består inte bara av öppet vatten och våtmarker utan omges av stora skogsområden med mer än 100-åriga träd. Vargavidderna rymmer en mosaik av olika skogstyper. Från sumpskogar runt våtmarkerna till väldoftande skvattramtallskogar på torvmarkerna och skogligt välskötta barrskogar på fastmarken. I skogen finns gott om gamla men också döda och döende träd,som i sin tur är hemvist för en rad svampar, lavar och insekter. Arter som har svårt att klara sig i en modernt brukad skog. Håll utkik på din vandring genom skogsmarken efter orkidéer som den vitblommiga knäroten och den mytiska skogsfrun. Och passa på att lyssna efter skogens rika och varierade djurliv. I skogens fågelkör hörs ofta spillkråkans gälla, ödesmättade läte. En tidig vårmorgon hör du kanske pärlugglans hoande läte. I reservatet rör sig regelbundet både varg och lodjur.

Sjön - en ”gryta” full av sten

Sjön Gryten är länets största oreglerade sjö, det vill säga att den aldrig påverkats av sänkning eller andra regleringar. Här och var i området ligger stora flyttblock och blocksamlingar, varav en stor mängd block sticker upp ur Grytens mörka vatten. Tidiga morgnar kan du höra du storlommens vittljudande läte och ovanför vattenytan se fiskgjusen ryttla på jakt efter fisk.

Myrslåtter och träförädling

Idag är det tyst och stilla i skogarna kring sjön Gryten men så har det långtifrån alltid varit genom historien. I flera hundra år slukade hyttor och smedjor en stor mängd träkol. Tillverkningen av träkol har därför varit intensiv i traktens skogar, otaliga kolmilor förvandlade skog till kol långt in på 1940-talet. När järnbrukens storhetstid var över tog storskogsbruket vid. Istället för skogens svarta guld, blev timmer den värdefulla råvaran. Riktigt gamla träd hittar vi idag därför bara på svårtillgänglig mark, dit varken kolvedshuggare eller skogshuggare tog sig fram. Intill reservatet låg fram till en bit in på 1900-talet torpet Högskog. Här finns även resterna efter en ovanligt stor tjärränna bevarad. Vid sidan om träkol var även trätjära en viktig inkomstkälla. Traktens myrar användes för höskörd ända in på 1900-talet. Vid mitten av 1800-talet fanns hela 12 st slåtterlador på mossen.