Lugnsbo - Ramundeboda, Bergslagsleden etapp 14 och Munkastigen etapp 3

Svartå gamla bruk ger dig en känsla av hur det kunde se ut i det gamla brukssamhället. Leden går förbi ett gruvområde med flera gruvhål och varphögar. Vid de små vattendragen i detta område trivs bävern. En sevärdhet du inte får missa är de mäktiga klapperstensfälten vid Ekåsabränningen och den orörda myren Rankemossen. Mossen är en av få helt orörda myrar i Närke och sträcker sig så långt ögat kan se. På våren kan du uppleva orrspel här. I Ramundeboda kan du upptäcka ruinerna efter Antonitordens brödrakloster. Rastplats Bäckelid ligger vid en slingrande bäck med kallkälla. Här finns vindskydd, eldstad och toalett samt en kolarkoja.

Lugnsbo är avstängt för renovering. Det innebär att parkeringen och dricksvattenkranen inte är tillgängliga längre. Vi tittar på alternativ inför 2024.

LUGNSBO - RAMUNDEBODA

Vandringen startar vid Villa Lugnsbo. Byggnaden uppfördes 1896 av Svartå bruks AB, som bildades 1894. Den var tidigare bostad åt bruksdisponenten. Den var tidigare bostad åt bruksdisponenten. Vid utloppet ur sjön Lillbjörken låg tidigare nedre bruket i Svartå, vilket drevs från mitten av 1600-talet till mitten av 1800-talet. I mitten av 1800-talet flyttades verksamheten till övre bruket vid nuvarande Svartå samhälle. Både kvarnen och kraftstationen har drivits efter bruksepoken och finns ännu bevarade. Svartå Herrgårds huvudbyggnad är från 1780-talet, medan flyglarna med putsad träfasad är något äldre.

BOKSKOG

Första biten går genom ett vackert parti med ädellövskog, främst i form av lindar, som växer frodigt i backen. Leden kommer sedan ut på ett litet kalhygge, med en fin utsikt mot söder. Strax efter hygget går leden förbi en liten bokskog, som invandrade till Sverige söderifrån under yngre stenåldern. Under bronsåldern, år 1 800–500 f Kr, hade boken nått upp till Mellansverige och var på grund av det varma klimatet ett betydligt vanligare träd än det är idag. Numera har bokskogarna gått tillbaka kraftigt och finns allmänt endast i södra Sverige. Den här bokskogen är ett av landets nordligaste, någorlunda stora bestånd.

BOJEGRUVAN

En dryg kilometer söder om Svartå finns en 400 meter lång återvändsled, som går fram till ett område med gruvhål och varphögar. Bojegruvan (Boijgruvan) och Kärrgruvan, som ligger 1 km söderut, har båda tillhört Guldsmedsboda järngruvfält, vilken bearbetades från 1660-talet av Tivedens store brukspatron Anton von Boij. Senare var intresset för gruvor knutna till Svartå bruk och hyttorna i Mullhyttan och Dormen. På 1830-talet byggdes en stånggång från Åråsa bro till Kärrgruvan för att driva pumparna i den 138 meter djupa gruvan. Brytningen vid Guldsmedsboda gruvfält lades ned på 1850-talet. Efter gruvorna fortsätter vandringen på små skogsvägar och förbi enstaka sommartorp och gårdar. Efter ett par kilometer går den upp på Trollkarlsberget, där stora delar av skogsbeståndet ryckts bort av en tromb på 1950-talet. Därför har alla de träd som du nu passerar kommit upp under de senaste femtio åren.

LILL-TRYSSLINGEN

En kort återvändsled går från leden ned till ett fågeltorn vid stranden av sjön Lill-Trysslingen. Sjön hör inte till länets viktigare fågelsjöar, men har i förhållande till sin storlek och sitt läge i skogen en förvånansvärt rik fågelfauna. Här kan du bland annat se sothöna, knipa, kricka, knölsvan och kanadagås. Söder om sjön följer leden sjöns bäck, vars små vattendrag är omtyckta av bäver som funnits här sedan lång tid tillbaka. Från leden kan du se mängder av bäverfällda träd och rester av bävrarnas dammbyggnader. Bergslagsleden fortsätter sedan genom varierande barrblandskogar, där det finns gott om lingon och blåbär. Floran är frodig med gräs och örter. Därefter kommer Bergslagsleden fram till Lugnets gamla skola, där Örebro läns jaktvårdsförening under många år hade sin föreningsgård. Här går också leden över vattendraget Spettån.

Efter 5,5 km passerar leden ruinerna efter ett torp vid namn Ängatorp. Torpet hade sin siste brukare 1937, vid namn August Alfred Persson Bol . Än idag växer syrenerna på den gamle torparens hemman och det går att se rester av husets jordkällare och grund. Ett par kilometer efter torpruinen passerar leden på vänster hand ett tjugotal stenstolpar, som huggits fram ut närbelägna stenblock, men därefter aldrig kommit till användning. I och med att stenhuggaren borrat ett hål i varje sten, där troligen en wire skulle förena stenblocken till ett räcke, tror man att de var tänkt att användas som skyddsräcken vid någon väg.

RANKEMOSSEN - EN PLATS FÖR FÅGELLIV

Lilla och Stora Rankemossen klassas som en av Örebro läns mest skyddsvärda myrmarker och är en typisk högmosse, vilket märks när du i sluttningen på leden passerar långt under mosseplanet. Mossen och dess närmaste omgivningar är helt opåverkade av dikningar och modern skogsbruk. Från några av de högsta berghällarna längs leden har du en god utsikt över mossen och dess många gölar. I norr finns öppna vattenytor i form av en samling gölar, där smålommen trivs och i söder syns en tjärn.

Mossen i norr är svagt sluttande, med strängar och tuvor av risvegetation. Flaskstarren uppträder sporadiskt bland tuvull och sotvitmossa. På mosseplanet dominerar fastmattor med bland annat tuvull, flaggvitmossa och rubinvitmossa. Längst i norr finns en samling distinkt avgränsade gölar, vars kantzoner är uppbyggda av ristuvor. Nordväst om den största fastmarksholmen ligger ett fattigt kärr med fastmattegolv. Mossen är en mycket speciell naturtyp. Ljungpipare, orre, trana och enkelbeckasin är några av karaktärsfåglarna. Här på mossen kan besökaren i mars och april få njuta av orrtuppars hetsiga kamp om hönor i stora orrspel. Även andra tider på året håller sig orrar gärna kring mossen för att söka föda och övernatta. I de omgivande skogarna finns även där mycket gott om tjäder och orre. Strax efter informationsskylten om Rankemossen finns en pil som visar på en utsiktspunkt, där man har god utsikt över mossen. Platsen kallas "Predikarberget".

BÄCKELID

I Bäckelid, som ligger ungfär mitt på etappen, finns rastplats med vindskydd, eldstad och toalett. Dricksvatten finns i en kallkälla intill rastplatsen. För att vara riktigt säker bör vattnet kokas innan det används för matlagning. Strax norr om vindskyddet finns en kolarkoja som skötselföreningen har byggt. Här finns möjlighet att gå in och övernatta på britsar. Möjlighet finns också att elda och få det riktigt varmt och skönt.

Tre kilometer söder om rastplatsen finns en 800 meter lång sidoslinga, som leder genom klapperstensfält till Ekåsabränningen, för att sedan åter gå ut på leden. Klapperstensfälten är de mäktigaste i länet söder om Kilsbergen och ligger i en öst sluttning 125- 130 meter över havet. Fälten ligger 40 meter under högsta kustlinjen och har bildats av bränningarna vid stranden av det förstadium till Östersjön som kallas Yoldiahavet. Havsvågorna har spolat bort allt finkornigt material ur moränen och endast lämnat stenar och block kvar i bränningszonen.

RAMUNDEBODA

Vandringen fortsätter sedan genom varierande skogsmarker med gott om blåbär och lingon. Leden går mestadels i väglöst land, men vid Lindalen passerar den ett gammalt torpställe, där några gamla björkar och fruktträd vittnar om att det en gång varit bebott. Ett par kilometer norr om Ramundeboda börjar civilisationen göra sig påmind genom bruset från Europavägen. Vid kraftledningsgatan får man fin utsikt åt öster över Laxå skogarna, innan leden lämnar skogen och går ned till etappmål Ramundeboda. Ramundeboda ligger intill E 20, fyra kilometer söder om Laxå. I Borasjön finns badmöjlighet och i anslutning till Ramundeboa sockenstuga finns under vandringssäsong möjlighet till övernattning. Här finns även parkering och under säsongen kaffe- och mat servering.