Råmossen, Naturreservat

I naturreservatet Råmossen finns orörda myrmarker och gammelskog som inte avverkats på över hundra, vilket tillsammans med det intilliggande naturreservatet Svarttjärnsskogen bildar en riktig vildmark. Här häckar storskogens fåglar som tjäder, pärluggla och tretåig hackspett. Om våren spelar orrarna ute på mossarna.

Artrik gammelskog

Stora delar av reservatets skog är över 130 år gammal. Terrängen är dramatisk, med stora stenblock som ligger huller om buller, vilket är en anledning till att området klarat sig undan modernt skogsbruk. I den orörda skogen trivs många sällsynta lavar, mossor och svampar. I reservatets sydöstra del ligger det lilla naturreservatet Svarttjärnsskogen.

Krävande lavar

Många av områdets ovanliga lavar vill ha hög, jämn luftfuktighet och är därför starkt knutna till orörd skog. Den mest påfallande laven är kanske garnlaven – en gulvit, storväxt hänglav som klär granarnas grenar. Lunglav, korallblylav och norsk näverlav är andra spännande inslag i lavfloran. Norsk näverlav är Värmlands landskapslav. Den har en begränsad, västlig utbredning och är extremt beroende av hög luftfuktighet.

Myrens växter

Myrarna är klädda med låga ris, som odon, skvattram och dvärgbjörk. På Lomtjärnsmossen växer även klena myrtallar över så gott som hela ytan. I mattan av vitmossor växer tranbär och hjortron men också den lilla orkidén spindelblomster. I de omgivande skogarna finns en annan vacker liten orkidé, knäroten. Den trivs i djup mossa i gammal granskog.

Spelande orrar

Även fågellivet är rikt. Spillkråka, större hackspett och tretåig hackspett hör alla till områdets häckfåglar. Här finns gott om orre och flera tjäderspel. Området gör sig kanske allra bäst en tidig vårmorgon när orrarnas kuttrande spel ljuder över myren och kören av övriga fåglar är som mest intensiv, men reservatet har något att erbjuda under alla årstider.

Spår efter tillverkning av träkol

På flera platser finns spår av gångna tiders koltillverkning i form av ringformiga upphöjningar i marken, så kallade kolbottnar. På dessa platser har en kolmila en gång stått. Ofta avviker vegetationen från den omgivande växtligheten och jorden är mörkfärgad av kolrester.