Nyberget - Uskavi, Bergslagsleden etapp 4

Här vandrar du genom Bergslagens storhetstid med spännande gruvfält där både järn och ädlare metaller bröts förr i tiden. Ett exempel är Risbergsgruvan, ett typiskt gruvhål för de mindre järngruvor som det kryllade av i Bergslagen. Gruvan bröts i början av 1800-talet, då hyttan i Danshyttan var i drift. Söder om byn Garphyttan (Lindesberg) breder jordbrukslandskapet ut sig runt sjön Usken. Här går du genom ett gammalt kulturlandskap med odlingsmarker och bebyggelse. Naturreservatet Lejakärret bjuder på en riktig naturupplevelse med sina tolv olika orkidéarter. Vid Garphyttedammen ligger vår rastplats med vindskydd, eldstad och toalett.

NYBERGET

Vandringen
startar i den gamla bergslagsbyn Nyberget, som är en av områdets mest
representativa miljö från bergsmansperioden. Nyberget finns omnämnd i skrift
redan år 1490. Vattenkraften, i bäcken mellan sjöarna Dammsjön och Gränsjön,
utnyttjades tidigt för en bergsmanshytta, som var i drift år 1539. Hyttan hade
fyra delägare, vilka var så kallade kronobergsmän. Hyttan lades ned år 1809.

Längs leden kan du än i dag se rester av verksamheten i form av ruiner och
slagghögar. Efter hyttans nedläggning har Nyberget levt vidare dels som
skogsarbetarby, dels som en del av den industriella verksamhet med
järnframställning och sågverk, vilka bedrivits i närbelägna Hammarbacken.

TORPRUIN

Efter 2
kilometer går leden förbi ruinerna efter torpet Näsudden, som låg vackert
beläget med utsikt över Gränsjön. Siste brukare lämnade torpet år 1957, då det
lämnades åt sitt öde. Fortfarande finns hustrappan kvar, som ett välkomnande
minne över en tid som flytt.
Torpen på den tiden tillhörde ofta något bergsmanshemman och arrenderades ut
till torparen, som var tvungen att erlägga en del av arrendet genom att göra
dagsverken. Trots att de olika arbetsmomenten utfördes under skilda delar av
året var järnframställning ett säsongsarbete. Det innebar att arrendatorerna på
dagsverkstorpen även måste vara småbrukare. De hade kanske en eller ett par
kor, häst eller gris och några höns, och de odlade ofta råg eller betor på små
markytor.

Vandringen
följer kanten av Gränsjön, som är belägen 183 meter över havet. Här finns flera
goda möjligheter till bad. Fiskekort säljs av Hammarbackens
hembygdsförening.
Efter 2,7 kilometer tar leden av från vägen och leder in i ett stycke fint
skogsparti med ståtlig granskog. När leden sedan kommer tillbaka till vägen går
den förbi den lilla Kviddtjärnen, som också är tillgänglig för fiske.

FIN UTSIKT

Söder om
Gränsjön går leden i kanten av Limbergsmossen, varefter den tar upp mot toppen
på berget Risbergshöjden. Söder om högsta punkten, efter 7,2 kilometers
vandring, har du fin utsikt mot sjön Råsvalen och Stråssa gruva. Gruvan var en
gång en av Sveriges största järnmalmsgruvor och slagghögen går att se ända
härifrån.
Här passerar också leden Risbergsgruvans gruvhål, som är ett typiskt gruvhål
för de mindre järngruvor som det fanns så många av i Bergslagen. Gruvan bröts i
början av 1800-talet, då hyttan i den närbelägna byn Danshyttan fortfarande var
i drift.

Flera historier finns knutna till Risbergsgruvan. En av dem berättar om de två
malmletarna Persson och Ringström, som hade fastat i flera dagar. Det ansågs
nämligen att man genom att inte äta något kunde öka sina utsikter att hitta
malmförekomster. Dessutom krävdes absolut tystnad under letandet. När de trötta
männen hade slagit sig ned i närheten av Risbergsgruvan uppenbarade sig
plötsligt en "fin fru". Hon gav dem det mystiska budskapet att någon malm
skulle de inte hitta, för den hade hon lovat två tvillingbröder. Besvikna och
hungriga fick de återvända hem.

FISKA I SMEDSJÖN

Drygt två
kilometer söder om Risbergshöjden passerar leden den lilla sjön Smedsjön. Den
har som namnet antyder spelat en viss roll för järnhanteringen, men är nu mest
känd för sportfiske.
Söder om Smedsjön finns många lämningar från traktens storhetstid då både järn
och ädlare malmer bröts och bearbetades. Leden löper genom numera igenväxta
hagmarker, där odlingsrösen och stengärdesgårdarna minner om våra förfäders
hårda arbete på markerna.
Närmast söder om Smedsjön passerar leden Gatgruvan, som är ett av traktens
många gruvfält. Söder om vägen finns småsjöar med namn som Garphyttedammen och
Nya sjön, vilket dels antyder att inkallade tyskar, så kallade
"garpar", deltagit i bergshanteringens utveckling, dels att man genom
fördämningar skapat nya sjöar för att kunna spara på de knappa men viktiga
vattentillgångarna.

VILA VID GARPHYTTEDAMMEN

Efter 11
kilometers vandring kommer du till Garphyttedammen, som försåg hyttan med
vattenkraft. Här ligger vår rastplats med vindskydd, eldstad och toalett.
Efter välförtjänt vila fortsätter vandringen söderut. Fram till Garphyttan
följer leden främst en gammal forväg, där foror, hästdragna slädar eller vagnar
fraktade kol och malm till Garphyttan. Här finns också rester av en trolig
varggrop, som låg i kanten av den stengärdesgård som ledde in mot byn. Längst
leden finns även gruvhål.
I Garphyttan finns rester av en bergsmanshytta som var i drift ända fram till
1870. Tack vare den rikliga vattenföringen i bäcken mellan sjöarna Aspen och
Usken kunde man uppföra en förhållandevis stor hytta. I likhet med de flesta
hyttor var Garphyttan ursprungligen en bergsmanshytta, vilket betyder att den
drevs kollektivt av ett hyttelag.
Idag kan du se ruiner och rester av dammar och kanaler och de många stora och
välbevarade bergsmansgårdar som finns i byn vittnar om hyttans betydande roll.

Efter
Garphyttan ändrar landskapet skepnad. Här öppnar sig bygden och
jordbrukslandskapet breder ut sig i kanterna av sjön Usken. Från Garphyttan går
leden i stort sett hela vägen fram till Mårdshyttan genom ett gammalt
kulturlandskap med odlingsmarker och bebyggelse.
Leden går längst bygatan i den största av byarna, Uskaboda. Bygdens utveckling
och välstånd har varit beroende av dels de lättodlade sedimentjordarna norr om
Usken, dels av den givande bergshanteringen, där sannolikt varje gård haft del
i hyttor och gruvor. Ordet "Boda" i Uskaboda är en medeltida ändelse
i ortnamnet som visar på bygdens ålder.

Mårdshyttan är en av de många byar som växt upp kring en eller flera små hyttor
vid en bäck. Den lilla bäcken genom Mårdshyttan har från år 1440 till och med
år 1764 drivit en järnhytta. Dessutom har en kopparhytta funnits.

TOLV ARTER ORKIDÉER

Efter de
vackra gårdarna i Mårdshyttan lämnar leden återigen bebyggelsen och leder upp i
skogen. Här löper ett stort kalkstensstråk, vilket har givit upphov till flera
gruvor. En av dem är Lejagruvan, som utnyttjades så sent som under första
världskriget. Restprodukterna från brytningen, som är mycket kalkrika, spreds i
ett kärrområde norr om gruvan. Tack vare kalkrikedomen har området sedan
utvecklats till ett av länets botaniskt rikaste områden med bland annat tolv
arter orkidéer.

Från leden
når du även Lejakärret, som är skyddat som naturreservat. Ett besök i
naturreservat är absolut värt att rekommendera, främst under juni-augusti.
Under våren kantas leden av kalkgynnande växter som blåsippa, gullviva och
tibast.