Lekeberga-Sälven, Naturreservat

I naturreservatet Lekeberga-Sälven hittar du ett spännande ravinlandskap, där Garphytteån och Lekhytteån grävt sig ner i sandlagren. Området ligger på gränsen mellan Lekebergslagen och Närkes slättbygd. När man klättrar ner i ravinen är det lite som att komma in i en annan värld. Det enda man ser ovanför sig är himlen. Vardagens brus och ljud når inte hit ner.

Det råder fortfarande viss begränsad tillgänglighet till hela den markerade stigen i reservatet på grund av en trasig bro (bro nummer två sett söderut från från kyrkan). En ny bro kommer förhoppningsvis kunna byggas under året. Under tiden är framkomlig stig för rundturer bron över Garphytteån som ligger strax norr om Lekhytteåns utflöde i Garphytteån. Därefter kan man gå över den breda bron längst i söder, relativt nära Svartån.

Slättbygderna nedanför Kilsbergsbranten är uppbyggda av finkorniga sedimentjordar, bildade i en vik av det hav som täckte Närkeslätten fram till för 6 000 år sedan. De båda åarna Garphytteån och Lekhytteån har skurit sig ner i dessa lösa jordarter och bildat djupa raviner och slingor (så kallad meandring). Så småningom flödar åarna ihop och rinner ut i Svartån. Inbäddad i sedimenten finns en rullstensås som genomskurits av Lekhytteån. Vattnets eroderande krafter påverkar hela tiden stränderna, och man kan se flera exempel på detta i reservatet, bland annat omkullfallna träd och nerrasade kanter efter skred. Ett annat exempel är de så kallade korvsjöarna, som bildas när ån skär rakt fram och en åslinga snörs av. I några av korvsjöarna trivs den större vattensalamandern.

Se och hör reservatsförvaltaren Tomas Gustafson berätta om Lekeberga-Sälven:

Ravinlandskapet har under flera århundraden utnyttjats som slåtter- och betesmark. Några områden i reservatet har lundkaraktär, men de öppna hagmarkerna med enstaka dungar av lövträd dominerar. I vissa delar av de öppna betade hagmarkerna finns fortfarande flora kvar som gynnas av slåtter och bete, bland annat blåsuga,
gökärt och vårbrodd.

Bävern har funnits inom Lekeberga-Sälven sedan 1930-talet. Överallt i reservatet finns spår efter bävrarna, till exempel stigar och fällda träd. Bland de fågelarter som är karaktäristiska för åpartierna kan nämnas gräsand, knipa, kungsfiskare, forsärla och vintertid även strömstare.

Lekeberga-Sälven ligger i östra kanten av Lekebergslagen, en järnhanteringsbygd med mycket gamla anor. I reservatets nordvästra del finns lämningar efter Lekebruket/Lekeberga, ett järnbruk som Hertig Karl grundade på platsen år 1572 som det första järnbruket i Lekebergslagen. Här fanns masugn, smedjor för osmundsmide och gjuteri vars tillverkning främst var inriktad på krigsmaterial. Brist på både malm och skog inom rimliga avstånd gjorde att bruket lades ned redan på 1590-talet. Gården Lekeberga ligger på samma plats som den gamla bruksherrgården.