Kvarnbäcken-Lerkesån, Naturreservat

I naturreservatet Kvarnbäcken–Lerkesån finns ett av länets finaste bestånd av flodpärlmussla. I bäcken finns även öring och stensimpa och på stenarna växer sällsynta mossor. Områdets vattenkraft har använts av människan i många hundra år för olika ändamål. På grund av den sällsynta flodpärlmusslan ingår reservatet i Natura 2000, som är EU:s nätverk för värdefull natur.

Flodpärlmusslor och sällsynta mossor

I Kvarnbäcken-Lerkesån finns det gott om flodpärlmusslor i olika åldrar, vilket visar att nya musslor produceras. Det tyder på att livsmiljön är bra även för öringen. Flodpärlmusslans larver lever nämligen som parasiter på öringen gälar i cirka nio månader. På stenar i bäcken växer sällsynta mossor, till exempel trådnäckmossa. I anslutning till bäcken finns rester av tidigare öppna miljöer med en intressant ängsflora. Här växer bland annat flera arter av daggkåpor. Bäver förekommer också längs bäckdalen och påverkar miljön genom avverkning av lövträd och dammbyggnationer.

Vattnet användes förr som kraftkälla

Strax väster om Kvarnbäcken-Lerkesån ligger Pershyttan, en bergsmansby där bergsmännen brutit järnmalm och framställt järn sedan 1300-talet. I landskapet runt byn finns många spår och lämningar som berättar om bergsbruket under 700 år; allt från kolbottnar och slagghögar till torplämningar och igenväxta åkrar. Vattnet i Kvarnbäcken-Lerkesån har gett kraft till ett flertal verksamheter. Utefter Lerkesåns södra del finns bland annat lämningar efter en hammarsmedja (Övre Stampen) och en sämskinnsstamp (Nedre Stampen). Här har även hittats slagg från äldre tiders järnframställning i blästerugn, en form av smältugn som ofta användes innan hyttorna blev vanliga. Utefter Kvarnbäcken finns bland annat spår efter två kvarnar men också slaggrester som tyder på att här troligen även funnits en eller flera hyttor. För att kunna leda mer vatten till hyttan i Pershyttan byggdes under 1800-talet senare del en kanal. Med hjälp av denna kunde hyttan drivas året runt.