Dalbotorpsravinerna, Naturreservat

I naturreservatet Dalbotorpsravinerna möter du en spännande och variationsrik gammelskog på huvudsakligen sandig mark. Även terrängen är varierad med både lättgången till kuperad mark, såväl djupa bäckraviner som uppstickande bergskullar. Reservatet erbjuder en fristad för många sällsynta och hotade växter och djur. Och en spännande plats för oss människor att ge oss ut på upptäcktsfärd. I söder gränsar området till naturreservatet Södra Fingerboda.

Djupa raviner

I naturreservatet möter du såväl kuperade bergmiljöer med hällmarkstallskogar som djupa bäckraviner. Genom årtusenden har vattnet skurit sig djupt ner i de lösa jordlagren och i ravindalarna slingrar bäckar i ett naturligt lopp. Bäckarna kantas av den praktfulla ormbunken strutbräken. I källflöden och fuktstråk växer den vackra gullpudran, som blommar i gulgrönt tidigt om våren. Ravinbottnarnas näringsrika och finkorniga jordar som utsätts för återkommande översvämningar som förser växtligheten med näring. Här trivs också den sällsynta svampen bombmurkla.

Värdefull sandbarrskog

Så här mitt i Bergslagen finns knappast någon skog som inte bär spår efter bergsbrukstidens stora behov av träkol till hyttor och hammare. Här och var i reservatet kan man stöta på gamla kolbottnar där kolmilor stått och i dess närhet ofta rester efter en kolarkoja. I områdeds norra del ska det i äldre tider ha funnits ett torp kallat Gummastäppa. En stor del av marken i området består av sand som hamnade här efter den senaste inlandsisen. Kombinationen sandig mark och gamla barrträd är en populär livsmiljö för många svampar, både de som växer på marken och på levande eller döda träd. Skogstypen sandbarrskog utgör en av våra mest hotade naturtyper. Behovet av skydd är också extra stort eftersom Sverige har ett utpekat internationellt ansvar att bevara naturtypen, då vi i jämförelse med övriga Europa har förhållandevis gott om sandbarrskogar. Motaggsvamp och vintertagging är typiska svampar du kan stöta på i en sandbarrskog. I reservatet sydöstra och sydvästra delar går det underliggande berget i dagen. På dess karga krön består skogen huvudsakligen av tallar medan granarna blir allt vanligare längre ner i sluttningarna. I området i stort finns ett påtagligt inslag av olika lövträd som björk, asp och rönn.

Döda träd fulla av liv

Kombinationen av väldränerad mark är en orsakt till att många granar försvagats av torka och blivit lätta rov för angrepp av svampar och insekter. Tillgången på döda träd har därför varit god i området, till glädje för många insekter, insektsätande fåglar och vedlevande svampar, mossor och lavar. På liggande, döda stammar av gran, granlågor, har flera ovanliga vedsvampar noterats, som till exempel ullticka, blodticka och brandticka. Den sällsynta brandtickan är knuten till granlågor som är grova och starkt förmultnade, i miljöer med hög och jämn luftfuktighet. Bland lavarna har rariteter som brunpudrad nållav och liten blekspik noterats

Barrskogens orkidé

Den höga luftfuktigheten i ravinerna gynnar också sällsynta lavar. Vid stambasen av grova granar kan man bland annat hitta kattfotslav. På asp växer skinnlav och bårdlav. Även mossorna trivs och skogen är täckt av en grön mossmatta. Mossmattan har inslag av lite ovanligare arter som mörk husmossa och skogshakmossa. I mossmattorna kan man stöta på knärot, en liten vitblommande orkidé som hör hemma i äldre granskogar.

Strax söder om Dalbotorpsravinerna ligger naturreservatet Södra Fingerboda