Vandringsled BD84 mellan Guijaure (led BD83) och Verdejaure (led BD85)

Dalgången Smuolevágge bjuder på mycket ögonfröjd. Ledstarten i Guijaure är en av de vackraste platserna i Arjeplogs fjällvärld, med en långsmal sjö mellan två fjäll.

Leden går över två broar och upp längs en bergskam. I norr reser sig fjället Vávlátjårro 1 386 m ö.h. Efter cirka 3 kilometer blir det svårare att se leden och man får kryssa sig fram mellan björkkvistar, vide och gräs. Bitvis finns det spänger, vissa dock i dåligt skick. Leden följer den norra sidan av dalen och du vandrar med ett deltalandskap i blickfånget. På andra sidan dalen reser sig Norra och Västra Fierrás, toppar som är 1 428 m ö.h. och 1 600 m ö.h. Under vandringen passeras två renvaktarstugor. Renarna i området tillhör Semisjaur-Njargs sameby.

Leden bryts på några ställen av eroderade partier där den kan vara svår att följa. Men med karta, kompass och gps återfinns den. 10 kilometer från Guijaure börjar leden slutta utför. Efter 3 kilometers nedförsvandring kommer du fram till Smuolejåhkås förgrenade forsar och bäckar. Rejäla broar tar vandraren över det strida vattnet. Här finns fina platser för tältning och rast.

Området har under lång tid nyttjats för jakt, renskötsel och här gick en viktig handelsväg mellan Sverige och Norge. Leden användes även under gruvepoken i Nasafjäll.

Efter broarna styr stegen uppåt i det trädlösa landskapet. Efter tre kilometer planar terrängen ut och man möter enstaka bäckar som är enkla att ta sig över. Vandringen sker på grus, sten och jord. Dock finns det perioder vissa år när området svämmar över av stora mängder smältvatten och det kan uppstå erosion.

Några av de blommor du kan få syn på under vandringen är fjällglim, fjällsippa, isranunkel, fjällgröna, purpurbräcka, fjällveronika och rosenrot. Ledetappen avslutas i en korsning. Antingen fortsätter man vidare västerut till Nasafjäll eller så tar man av söderut mot Laisdalen.

Tid: 1–2 dagar