Rönnö, Naturreservat

Du som besöker Rönnö i Laholms kommun möts av ett stort område med orörd myr och gammal naturskog. Vissa av träden är runt 200 år gamla. Här trivs både tjäder, orre, skogsduva och ovanliga mossor, lavar och svampar. Vandra gärna på någon av lederna och njut av omgivningarna och stillheten.

Rönnö ligger på båda sidor om gränsen mellan Hallands och Kronobergs län. Sida vid sida finns ädellövskog, blandskog, barrskog, sumpskog och flera olika sorters myrar. Denna blandning är ovanlig i den här delen av landet. Just därför anses Rönnö vara ett mycket värdefullt reservat. Det kommer det att fortsätta vara, inte minst då naturskogen blir äldre. Det är också viktigt att sköta om området genom att avverka granplantager, röja gran och återinföra skogsbete.

Leder och stigar

Reservatet ligger långt ifrån större vägar och vissa områden är i dagsläget svårt att ta sig till utan stövlar och lite tålamod. Men i Rönnö finns flera stigar att vandra. Det finns två vandringsleder, en gul slinga som är 5,3 kilometer och en vit slinga som är 6,2 kilometer lång. Här kan man gå i timmar längs såväl slingrande skogsstigar som rejäla grusvägar.

Reservatet är fint att besöka året om. På våren sjuder bokskogen av fågelsång och under hösten är chansen stor att stigen kantas av kantareller. Längs spångad led genom myr och kärr är chansen också stor att få syn på älg som betar i skogskanten. Väljer du att gå slingan i söder passerar du Gadebäcken som porlar rogivande.

Tältning i reservatet

För den som vill stanna över natten i reservatet så går det bra att ta med tältet. Det är tillåtet att tälta något dygn i enlighet med allemansrätten.

Samla stämpel

I några av våra mest sevärda reservat kan du också samla på en snygg stämpel när du besöker reservatet. Du stämplar antingen direkt i din guidebok eller på eget papper/bok. I Rönnö finns stämpeln utmed den vita leden, vid korsningen med avstickaren till Kullasten.

Reservat med tydliga kulturspår

I Rönnö syns spår av människans aktivitet på flera håll. Stenmurar insprängda i bokskogen, nu överlupna med grönskimrande mossor, vittnar om arbetet att hägna inne gårdens miljöer och hålla djuren på avstånd. Vid gamla torpställen finns träd som tidigare hamlats och nu bär grova grenar. Grunder av hus finns att se, ett av de mer väldokumenterade är ”Lenas”, som du kan läsa om på en av många vackert utförda informationsskyltar om reservatets kulturminnen.

Köttätande växter och myrlilja

Myrarna är stora och nästan orörda. Här blommar myrliljan i gult och klockljungen i lila. På sina ställen skänker tuvullens vita tussar ett skimmer över området. Tittar man närmre stövlarna kan man se någon av de tre arterna sileshår som finns i Sverige. De är köttätande växter vars blad är prydda med långskaftade, vackert purpurröda körtlar som avsöndrar ett segt genomskinligt slem. I detta fastnar insekter som så småningom löses upp av de enzymer körtelhåren avsöndrar.

Skåda fågel

I söder finns ett område som kallas för Baggabygget. Här växer gammal bok- och ekskog. På stammarna sitter olika mossor, lavar och svampar som skvallrar om att det funnits skog här under mycket långt tid. På marken ligger murkna lågor och här och där står högstubbar och hålträd där hackspettar och andra hålbyggare har funnit sig ett hem. Även en rad andra fåglar, såsom duvhök, bivråk, kattuggla och mindre flugsnappare trivs i dessa miljöer och kan skådas i området. Har man tur kan man om våren få se och höra tjädern spela i de mer barrskogsbetonade områdena av reservatet.

Mäktigt flyttblock

Bara ett par meter utanför reservatet ligger ett mäktigt flyttblock ovanpå ett litet berg. Blocket kallas för "Rungehall" och går (även av den klent byggda) att sätta i gungning.