Smaulmyrar, Naturreservat

Naturreservatet Smaulmyrar är en sydlig utpost för ett kluster av naturreservat som löper via Guffride och Mallgårds haid till Fjälängar längst i norr. Reservatet har fått sitt namn efter den flikiga myr som breder ut sig i den norra delen av reservatet.
I Smaulmyrar lever en mängd olika varelser. Här finns insekter som tar del av blomsterrikedomen eller gnager sig fram i de döende eller döda träden. Markens växtsammansättning varierar och rättar sig efter förutsättningarna. Där det är torrt och magert som på alvarmarkerna trivs vissa och i de blöta fuktängarna trivs andra. Svampar lever i symbios med de gamla träden och korpen svävar över skog och myr och håller koll.

Den södra halvan av reservatet består av hällmarksskog. Gamla markvägar leder dig fram. På sina platser syns spår av småskalig stenbrytning. Vassare brutna stenar har lämnats kvar vid hällens kant. Så småningom når du en höjdrygg med utsikt över myren. Myren är ovanlig på Gotland eftersom den täcks av trådstarr. Oftast domineras våra myrar av den mer högvuxna och sågkantade växten ag men här växer agen bara glest. Längs myrens kanter, inlopp och utlopp är kalkfuktängen artrik. Kärrlilja, tätört och orkidéer som kärrknipprot och flugblomster går att finna där.

I reservatet växer fyra arter av oxelsläktet. Två av dem är välkända, rönn med sina sammansatta blad med lika stora småblad fästa längs mittnerven och oxel med sina grunt flikiga och lite gråludna blad. Garderönnen och finnoxeln är mer okända för de flesta. De har blad som ser ut som mellanting mellan rönn och oxel. Garderönnens blad är mer lika rönn men småbladet i bladets topp är större än de övriga. Finnoxelns blad är sammanväxta en längre bit men två par småblad finns fortfarande längst ned. Hur många sorters rönnar och oxlar kan du hitta?