Klosteränge, Naturreservat

I Klosteränge växer ett av Gotlands största bestånd av gamla ekar. Här ges livsrum för växter och djur – och andrum för människor.
Klosteränge är ett närmare 30 hektar stort lövskogsområde där det finns gott om flerhundraåriga, vidkroniga ekar och även åtskilliga gamla askar som bär spår av att tidigare ha klappats (hamlats). Förutom av ek och ask består lövskogen av björk, asp, lundalm och lönn. Insprängda bland lövträden står enstaka tallar och granar.

Under våren präglas örtfloran av alla blommande blå-, vit- och gulsippor, men även gullviva, vårärt och orkidén Sankt Pers nycklar är vanliga. Senare under året tillkommer bland annat midsommarblomster, svinrot, myska, brudbröd, teveronika och ängskovall.

Många arter lavar och svampar, är beroende av gamla ekar. På de gamla ekarna i Klosteränge växer bland annat arter sällsynta lavar. För att dessa ska trivas, krävs att ekarna är riktigt gamla och har grov bark. Många lavar vill dessutom ha rikligt med solljus och får svårt att överleva om ekarna står för skuggigt. Även flera ovanliga arter svampar trivs på Klosteränges gamla ekar. Olika svampar, främst oxtungsvamp och svavelticka, rötar veden på ekarna och gör så att de med åren blir ihåliga. Ekarna mår dock inte nödvändigtvis dåligt av att bli ihåliga – det är en naturlig del av åldrandet – och de kan leva i flera hundra år med ihålig stam. I håligheterna bildas ofta mulm, ett mjöl av murket trä, gamla fågelbon och annat som råkat hamna där. I mulmen lever en mängd olika insekter.

Klosteränge är rikt på fåglar, och i håligheter i de gamla ekarna och askarna häckar bland annat skogsduva, kaja, stare, nötväcka och halsbandsflugsnappare. Andra bofasta fåglar i området är kattuggla, större hackspett och stjärtmes.

I den nordvästra delen av reservatet finns två husgrunder från järnåldern, och genom området löper långa stensträngar som utgör rester av hägnader. Som antyds av namnet har Klosteränge en gång i tiden utgjort en del av Roma klosters vidsträckta ägor. (Roma kloster grundades 1164 av Cisterciens-orden och bestod fram till början av 1500-talet.)