Bräntings haid, Naturreservat

Bräntings haid är ett stort och varierat naturreservat som i söder genomkorsas av väg 148. Naturen är påtagligt karg men ändå rik på både djur och växter. Stanna till på parkeringsplatsen på den norra sidan av väg 148 och ge dig ut på vandring över alvarmarken.
Det 423 hektar stora naturreservatet Bräntings haid består till största delen av en mosaik av gles, lågvuxen tallskog samt nästan helt trädlösa fukthedar och alvarmarker. Där jordtäcket är lite djupare förekommer mer högvuxen tallskog. En stor del av träden i reservatet har en ålder av över 100 år, och det finns gott om torrträd.

Områdets alvarmarker består delvis av nakna hällmarker, delvis av grusalvar, där berggrunden täcks av ett tunt lager vittringsgrus. Växtligheten är huvudsakligen den typiska för gotländska alvarmarker. Vanliga arter är gul och vit fetknopp, backtimjan, solvända, bergsskrabba, blodnäva, tulkört, färg- och vitmåra, fältmalört, spåtistel, jordtistel, liten sandlilja, getrams, liljekonvalj och S:t Pers nycklar. Men man kan också hitta andra, mer ovanliga växter på alvarmarkerna, till exempel kalknarv, alvarglim, svärdkrissla, timjansnyltrot, salepsrot och alpnycklar.

I reservatet förekommer flera olika typer av våtmarker. Längst i söder ligger Brutmyr, en agmyr som omges av en kantzon, där växtligheten domineras av blåtåtel och knappag. Strax norr om väg 148 ligger ett annat stort våtmarksområde, Bläckvätar, som nästan helt består av öppna fukthedar och vätar. Vanliga växter på fukthedarna är bland annat alvargräslök, ängsvädd, rödklint, brunört samt orkidéer som ängsnycklar och brud-sporre. Här och var växer blodtopp, en växt som i Sverige bara förekommer på Gotland.

Inom området förekommer flera ovanliga och värmekrävande arter insekter, till exempel apollofjäril och svartfläckig blåvinge samt de vedlevande skalbaggarna hårig blombock, gulfläckig praktbagge och smedbock.