2. Oles änge

Vi har nu passerat en bred grusvall och kommit ned i en svacka med öppen mark. Området, som av traktens befolkning kallas Oles änge eller Ainvätar, har tidigare varit ängsmark och man ser tydligt att flertalet av de gamla askar som växer i omgivningen bär tydliga spår av lövtäkt (klappning eller hamling). Lövtäkten gick till så att man under sensommaren med en lång kniv skar eller högg av lövbärande kvistar och grenar från träden för att torka dem och senare använda dem som vinterfoder för djuren. Lövet ansågs vara ett utmärkt komplement till höet. På försommaren kan man se en del blommande orkidéer här ute på de öppna området. Vanligast är Sankt Pers nycklar. Under vårens snösmältning eller efter kraftigt regn är sänkan ofta helt fylld med vatten.