Sellbergsvallen Fäbodvall

Sellbergsvallen ägs av byarna Gåsbacka och Mora. På vallen finns nu (skrivet 1988), 8 stugor kvar. Allmänningen kring stugorna är gemensam för bägge byarna och oskiftad. På Sellbergsvallen har vi försökt att bevara vallen i samma skick den var ursprungligen. Många vallar har styckats, så varje delägare har en del själv.

Fäbodvallarnas betydelse kom av att utöka betet för nötkreaturen, kor, hästar, får och getter och spara på växtligheten hemma vid gården till vinterfoder.

Produkter som blev till av mjölken på fäbodvallen var smör, ost och messmör.

Hur gamla fäbodvallarna i Delsbo är, är det ingen som säkert vet, men det finns kartor från 1700-talet. Den nuvarande indelningen tillkom åren 1867-1870, enligt de sista skifteshandlingarna.

Fäbodvallarnas betydelse var i huvudsak bete för kreaturen, skogens betydelse var endast ved och husbehovsvirke.

Sommaren 1956 var sista året det var kor på vallen. Det var Per Erikssons från Mora ”Gretes per”, valljänta var Ingrid Eriksson från Sättjära ”Mickels Ingrid”

De gruvor som det finns lämningar efter tillkom i början på 1930-talet av två optimistiska gubbar, Myrsten och Förarn, silverhalten fanns, men ej värt större brytning.

Sista kolningen var 1947 som Sven Johansson hade kolmilor på vallen.

Skogsbilvägen till vallen blev färdig 1959. År 1984 byggdes två stickvägar, en på Råberget och den andra på Nickelåsen. År 1985 reparerades den gamla vägen från vallen till Svartvallen. Gåsbacka den 21 april 1988 E. Andersson Ur boken Fäbodvallar i Delsbo utgiven av Delsbo Hembygdsförening 1996