Jan-Olars fäbod

År
1731 omnämns en fäbod med namnet Risåhlsbro, men det är sannolikt samma fäbod
som senare kallas Jan-Olars fäbodar. Namnet Jan-Olars härstammar troligen från
en av grundläggarna eller också från den släkt som anlade och nyttjade
fäbodarna. Delägarna år 1731 kom från Moje och Gröntuv.

Vid
storskiftet 1811-1817 hade Jan-Olars 33 delägare, varav 18 från Moje, 14 från
Gröntuv och en från Grånäs.

År
1933 användes fyra av de nio stugorna. Sex småbrukare, varav tre från Moje, två
från Gröntuv och en från Gärde, hade tillsammans 19 kor och fem kvigor på
sommarbete vid fäbodarna.

Norr
om den öppna fäbodtäkten låg ett litet ställe, Nolmoren, med bara en stuga.
Anna Lindgren, Moje, var fäbodkulla vid Nolmoren fram till 1953. Stugan
flyttades senare till Bastberget.

På
1940-talet var fäboddriften som livligast i Jan-Olars. Då hade tio hushåll
mellan 40 och 50 kor i sommarbete vid fäbodarna.

Hamp-mor,
Bing Anna Matsdotter (1880-1958), var Jan-Olars sista fäbodkulla. Fäbodbruket
upphörde 1952.

I
en kulturhistorisk miljöanalys har Jan-Olars beskrivits som ett område med
stort kulturhistoriskt och miljömässigt värde.