Grånsbodarna

Fäbodstället hörde ursprungligen till den numera försvunna byn Gråns, även kallad Grånäs, i närheten av Östtjärna.

Av 1663 års fäbodförteckning framgår att ”Uti Västerbäständan finnes ett fäbodställe som Olof Knutsson i Mjälgen och Olof Matsson i Grånäs bruka”.

Vid storskiftet 1811-1817 fanns här 14 delägare, varav sex kom från Gråns. Övriga delägare kom från Mjälgen, Gröntuv, Lindan, Djur och Överbacka. Grånsbodarna sträckte sig då betydligt längre åt norr.

Sommaren 1933 tog sex hushåll sina kreatur till fäbodstället. Ännu på 1940-talet gick ett 30-tal kor och ungdjur på sommarbete vid Grånsbodarna.

Bland senare tiders fäbodkullor märks Buller Elin, Gråns Anna, Kersti Hermansson, Anna Roos, Kriss Anna och Karin Eliasson. Karin var kulla här till 1955, då hon hade sex-sju kor och ungdjur. Men den allra sista fäbodkullan var Buller Elin Gråns som var här med kor sommaren 1957.

Det berättas att det inträffade att kor kalvade under den omkring sju kilometer långa vand­ringen från byarna vid Gagnefsslätten till Gråns-bodarna. Korna lämnades då kvar med sina kalvar och hittade sedan själva till ”buan”.