Västerlånggatan

Västerlånggatan

Denna vackra gata är en av Sveriges äldsta gator, och med sina kullerstenar kan man förstå det. Bebyggelsen kring den är av trä mestadels och minner om gamla tider. Under medeltiden fanns inga gatunamn, gatorna var inte så många att det behövdes. Man beskrev istället respektive gata, eller nämnde någon som bodde där. Man beskrev Västerlånggatan som ”allmänningsgatan som väster om torget löper.” Träbebyggelsens ålder är nästan omöjlig att fastställa, då det varit små stadsbränder och ombyggnader och flyttar av hus. Men de är uppförda i gammal stil. Och tack vare att det varit ovanligt få stora stadsbränder är trästaden välbevarad och är därmed ett exempel på den Nordiska trästaden som kanske är Skandinaviens främsta bebyggelse historiska bidrag till kulturhistorien. Man får gå längs gatan och gå in på den första ågården och titta på den vackra tomten ner mot ån, och det fina lusthuset som blickar ner mot vattnet. Inne på gården finns också stadens bykista bevarad. Och den som vågar får gå ner och titta på den underjordiska fängelsehålan. På bägge sidor om ån leder små brandgator ner till vattnet. Det är en kvarleva från tider då man behövde gå ner till ån för att hämta vatten till kreaturen, till tvätt och till släckning av bränder. Under medeltidsdagarna myllrar det av folk på Västerlånggatan, utklädda tidsenligt och fullt av marknadsstånd kantar gatan där allehanda medeltida varor kan inhandlas.