Stora Harrie mosse, Naturreservat

Stora Harrie mosse är en rest av ett tidigare mycket större rikkärsskomplex som har varit utsatt för dikning och uppodling. Det är endast de centrala delarna som idag finns kvar som ett mycket fint extremrikkärr. Den speciella naturtypen på mossen hyser ett artrikt växt- och djurliv med många sällsynta arter.
Foto: Sanna Persson

Rikkärr och kalkfuktängar

Reservatets rikaste flora finns i rikkärret och på kalkfuktängarna. Här förekommer en rad sällsynta arter som till exempel svarttåg, majviva, slåtterblomma, vildlin, tätört, kärrsälting och gräsull, samt orkidéerna vaxnycklar, ängsnycklar och kärrknipprot.

Små och ovanliga snäckor

Här lever också två mycket små och sällsynta snäckor, smalgrynssnäckan och kalkkärrsgrynsnäckan (med knappt 2 mm stora skal). I Sverige finns drygt 100 arter av landlevande snäckor, med det gemensamt att samtliga kräver tillgång till kalk och fukt. De flesta är till skillnad från vår vanliga trädgårdssnäcka mycket små och förbisedda.

Slåtterängar och betesmark

På ömse sidor om rikkärret finns områden med fuktängar. Delar av ängarna har hävdats genom slåtter under lång tid, vilket format en delvis annan flora än om marken hade varit betad. Här växer olika låga starrarter tillsammans med bland annat ängsvädd och brunört. Andra delar av markerna, särskilt de torrare, har varit uppodlade och här kan man också se spår av insådda gräs och klöver.

Restaurering av mossen

Till följd av utdikningar, igenväxning och på senare år helt upphörd hävd i rikkärret har floran varit på väg att utarmas. Stora Harrie Mosse har därför varit föremål för restaureringsåtgärder. Bland annat har en grandunge avverkats, buskar röjts och ett antal diken har lagts igen för att höja grundvattennivån.