Lixhultsbrännan, Naturreservat

Lixhultsbrännan är ett stort löv- och barrskogsområde som bär spår av brand. Bränder har bidragit till att det finns gott om död ved och rikligt med lövträd. I naturreservatet finns ett spännande växt-och djurliv med många sällsynta arter.

Svedjebruk och kolning

Människan har präglat Lixhultsbrännans natur. Naturreservatet har historiskt sett varit utmark till byn Lixhult. I utmarken gick bybornas djur på sommarbete. För att skapa bättre bete i de magra skogsmarkerna eldade man. Detta så kallade svedjebruk gödslade marken med frodigare och mer smakligt gräs som följd. Äldre kolbottnar vittnar om att det också förekom kolning, vilket sannolikt innebar en påtaglig brandrisk.

Brandpräglad skog

I skogar där det har brunnit gynnas föryngring av asp och björk. Lövträden dominerar sedan skogsbeståndet under många år. Sådana här områden kallas lövbrännor och var en gång i tiden mycket vanligare i vårt skogslandskap. Naturreservatets lövbrännor är koncentrerade till området väster om vägen, där det finns markerade stigar.

Värdefulla aspar

I Sverige finns över 300 olika skalbaggar som lever av asp. Deras larver lever inne i aspens bark och ved, där de förpuppar sig och utvecklas till fullvuxna skalbaggar. I reservatet har ett flertal sällsynta skalbaggar påträffats, exempelvis aspvedträgnagare och asppraktbagge. På framför allt asp men också andra äldre lövträd, finner man också ovanliga lavar som bårdlav, skorpgelélav och skinnlav. Kandelabersvamp växer på asplågor (liggande träd), rävticka och barkticka föredrar döda eller döende aspstammar.