Granitberggrunden

Granit är den vanligaste bergarten i hela regionen och det finns såväl röda som gråa varianter. Den röda Växjögraniten kan studeras i fast ”klyft” (häll) på några ställen i närheten av leden, t.ex. cirka 600 meter sydost om Sjömålen och knappt 100 meter söder om sjöstranden, vid vattentornet i Fixalund, ovanför torpruinen nära Drottning Kristinas källa samt i slutet av leden i höjden sydost om Grimmansmålasjön.

Granit är en medelkornig till grovkornig djupbergart, som främst består av mineralen kvarts (vitgrå eller svagt blåaktig) och kalifältspat (rödviolett) samt i övrigt svart glimmer och grå kalknatronfältspat. Granitens välutbildade sprickor och sprickplan gör dels att det är goda möjligheter att finna grundvatten vid brunnsborrning, dels att brytning och förädling av prydnadssten underlättas, men den bryts framförallt för sin vackra färg (Nilsson & Knutsson 1972). Vissa varianter av Smålandsgranit bryts och förädlas fortfarande, t.ex. i Oskarshamnstrakten, och kan sedan som vacker ytbeklädnad beskådas i bankpalats och storhotell runt om i världen – liksom förstås montrar med konstglas från Småland!

Brytning av s.k. blocksten var relativt vanligt i stenindustrins barndom för tillverkning av enklare gravvårdar och stenstolpar, vilket man kan se exempel på längs leden, t.ex. nordost om nämnda källa. Grundarna till det som nu heter Emmaboda Granit lär ha letat stora block av såväl röd som s.k. svart granit (en basisk bergart) i trakterna av Hägerhult och Bialite i Algutsboda socken. Stenbrytning i fast berg och i lite större skala kan man studera spåren av på andra sidan gamla landsvägen och husen vid Fixalund (nära vattentornet).