Åsgraven

Sänkan uppkom genom att ett stort isblock låg kvar länge vid isavsmältningen och förhindrade avsättning av grus och sand. Efterhand blev det en liten göl i sänkan, i vilken det först avsattes lerig sand och sedan olika typer av gyttja och torv, medan gölen grundades upp till ett kärr. Dessa organiska avlagringar är cirka två meter mäktiga och innehåller rester av vass, mossor, kvistar och blad samt frön av t.ex. vattenklöver men framförallt pollen från olika växter på platsen och från hela omgivningen. Genom att analysera pollensammansättningen i olika lager har vegetationsutvecklingen kunnat följas under 10 000 år (Esplund Lindquist 1993).

När området blivit isfritt följde en period med grästundra, som efter ett par tusen år övergick i gräshed med inslag av björk och tall och senare också al och hassel. Därefter följde en period med flera grader varmare klimat, då frodig ekblandskog med alm och lind bredde ut sig. Man vet att under denna värmetid för 5 000–8 000 år sedan fanns kärrsköldpaddan i dessa trakter. Sedan blev det åter kallare, varvid almen minskade och björken ökade samt boken vandrade in söderifrån. Granen kom däremot norrifrån och började vandra in för 2 000 år sedan.