Väckarbodarna

Namnet
Väckarbodarna kommer troligen från Väckarsläkten från Svedjan.

I
1633 års fäbodförteckning kallas fäbodstället för Österbäständan och brukare
var Hans Knutsson i Mjälgen, gamle och unge Mats Matsson i Svedjan och Per Joensson
i ”Lur”.

Karl-Erik
Forsslund berättar om en lada i Väckarbodarna med årtalet 1641 inskuret.

Vid
storskiftet 1811-1817 kallas fäbodstället för ”Wästtjärnbodarna”. Det hade då
19 delägare. Av dessa kom nio från Svedjan, sex från Mjälgen, tre från Näset
och en från Djur.

Ännu
sommaren 1933 hade 15 hushåll sina djur på sommarbete vid Väckarbodarna.

Två
år senare, 1935 fanns här tolv kullor, som för 16 hushålls räkning hade hand om
50-60 kor och ungdjur.

Maria
Olsson-Grape, född 1919, var fäbodkulla åren 1935-1951 växlingsvis tillsammans
med moster Jönses Karin Ersson. Karin och Maria Vestlund var Väckarbodarnas
sista fäbodkullor. Året var 1954, och tre hushåll hade nio kor på sommarbete.

Vid
en kulturhistorisk miljöanalys har Väckarbodarna klassats som ett område med
stort kulturhistoriskt och miljömässigt värde.