Fagerberget

Fagerberget
omnämns i 1664 års fäbodinventering och hade då fem brukare.

Vid
storskiftet 1806-1812 fanns här 37 delägare. 26 av delägarna kom från Björbo,
sex från Källbäcken och fem från Svedjebyn.

När
järnvägen mellan Björbo och Nyhammar byggdes 1905-1907 bodde flera rallare i
Fager­berget och deras namn och vissa anteckningar, skrivna med pennor eller
skurna med kniv, finns ännu bevarade på väggarna på flera stugor.

Äldre
stugägare minns fortfarande det åskliknande ljudet när häst-hoparna från Gagnef
galopperade över bergshällorna längs den noggrannt inhägnade fäbodvägen. Det
var i slutet av 1920-talet och de ”sommarlediga” Gagnefshästarna var i
allmänhet ett 20-tal.

Systrarna
Täpp Anna Olsson (1891-1974) och Lissel Karin Olsson (1895-1978) var de sista
fäbodkullorna i Fagerberget. Tillsammans med Annas man Täpp Lars Olsson (1888-1969)
var de här till mitten av 1960-talet med två kor och en häst.

Slåtterängarna
i Fagerberget bedömdes vid inventeringen av Dalarnas ängs-och betesmarker
1988-90 vara av stort värde genom långvarig kontinuitet samt representativ och
varierande vegetation med intressant flora.

Gårdsklasen
Svedjebodarna har i en kulturhistorisk miljöanalys bedömts vara av
riksintresse. Här finns också många gamla fäbodristningar i timmerväggarna.