Elfriedes målningar räddas till eftervärlden – Lyssna på Älmhult, ljudberättelse

På ett fotografi i Smålandsposten står en man omgiven av målningar och ber om hjälp, en julidag år 2019. Vem är konstnären bakom signaturen E.L.? Frågan väcker minnen hos många Älmhultsbor och leder snart till en berättelse som sträcker sig från 1930-talet till våra dagar.

Om platsen och kulturmiljön

Du befinner dig på Storgatan 4, framför Nicklagården, som är ett särskilt boende för äldre. Verksamheten har fått sitt namn efter höjden Nicklabacken, platsen för den gamla bondbyn Elmhult, innan järnvägen kom till byn.

Byggnaden, vars fasad pryds av Elfriede Meyer-Rosskams keramikskulptur, finns inte utpekat i Älmhults kulturmiljöprogram, utan är beläget i direkt anslutning till flera kulturmiljöer i området Nicklabacken.

Mittemot äldreboendet Nicklagården, på andra sidan Södra Esplanaden, syns exempelvis ett rödmålat timmerhus som står på en grund av huggna granitblock. Byggnaden, i folkmun kallat prästgården (Lejonet 11), är en av Älmhults äldsta, tillsammans med den tidigare gästgivaregården (Kronan 16).

Samtidigt finns här även intressant arkitektur från både 1930-talet, 1950- och 60-talet. Tillsammans bildar byggnaderna en mosaik av offentliga och privata miljöer med arkitektoniska kvalitéer och höga lokalhistoriska värden.

I kulturmiljöprogrammet kan du läsa mer om områdets två äldsta byggnader och om till exempel församlingshemmet från 1961 och höghusen från 1965.

Fakta om Nicklabacken Elmhult

Älmhult, som fram till 1911 officiellt stavades Elmhult, var före 1860 inte mer än en liten by. I byn fanns vid 1800-talets början en handfull gårdar och sedan 1600-talet ett gästgiveri. Bebyggelsen var sannolikt av det lite enklare slaget och låg samlad utmed landsvägen på den höjd som efter en av gårdarnas ägare kommit att kallas Nicklabacken. Nicklabacken är med andra ord platsen där det gamla Älmhult, det vill säga bondbyn Elmhult, hade sin vagga.

Elfride Meyer-Rosskam (1905–1965) föddes i den lilla industriorten Scherfede i Nordrhein-Westfalen i Tyskland. Hon tillhörde familjen Rosskam som grundade en framgångsrik ullfabrik (Wollfabrik) i Scherfede år 1866.

Fakta omElfriede Meyer-Rosskam

Elfride utbildade sig som ung vid olika konstfackskolor, i måleri, keramik och gymnastik. År 1928 gifte hon sig med köpman Ernst Meyer, senare Meyer-Rosskam (född 1904 i Lübeck), som blivit specialiserad på ulltillverkning.

Paret tillhörde judiska familjer och levde i en omvälvande tid för Europa, när bland annat Nürnberglagarna infördes i Tyskland i mitten av 1930-talet och nazismen fick fotfäste. Förföljelsen ökade och många med judisk bakgrund sökte sig till andra länder, så även familjen Meyer-Rosskam.

Familjen flyttade år 1937 till Älmhult och Sverige, när Ernst blev rekryterad av AB Gotthard Nilsson till deras textilåtervinnings­produktion som behövde en konstullsexpert. Han blev disponent på företaget. Makarna med sin lille son Dieter bosatte sig i Lindshuset vid Stortorget.

Elfride kom att engagera sig inom föreningslivet i Älmhult, bland annat tillhörde hon styrelsen i Älmhults Rödakorsavdelning samt hade uppdrag inom ABF. I december 1947 var hon med och startade Älmhults konstförening. Hon hade två keramikverkstäder, en i källarlokalen på Östergatan 6 i Älmhult, och en i Frösakull vid Halmstad där familjen vistades sommartid.

Maken Ernst avled 1960 och Elfride bodde kvar i Älmhult, men besökte ofta sin utvandrade son Dieter med familj i Orono, Maine i USA. När hon 1965 åter besökte sin son blev det hennes sista resa. Hon avled där den 21 oktober, men kom senare att gravsättas på Söndrum kyrkogård där hon och maken vilar.