Ulriksdals slott, Ingegerdsleden

ULRIKSDALS SLOTT

När vi går under Bergshamraleden har vi lämnat Brunnsvikens najader bakom oss. På vägen till Ulriksdals slott ligger på höger sida två trähus med det vackra namnet Väntorp. Husen var en gåva från Karl XV till en av hans älskarinnor. I skogen på andra sidan Kungshamravägen ligger Invalidkyrkogården. Karl XIV Johan lät slottet bli ett hem för krigsinvalider mellan år 1822 och 1849. Vi får hoppas att de krigsmän som här fått sin sista vila också är de sista som deltagit i ett krig på svensk mark. Längre ner på skogsstigen ligger på höger sida Ulriksdals Wärdshus från 1868, och framför oss Confidencen, Sveriges äldsta slottsteater. Teatern tillkom 1753. Byggnaden var från början stall och värdshus. På ängen nedanför lindallén ligger slottskapellet som 1865 ritades av F W Scholander i holländsk nyrenässans. Tidigare låg här ett kapell från 1690-talet. Innan vi går bron över Igelbäcken och in i slottsparken passerar vi stallbyggnaderna från 1600-talet. Här förvaras en rekonstruktion av drottning Kristinas kröningsekipage med de ursprungliga textilierna. Kristina besökte ofta slottet och beslöt att hennes kröningsfärd till Stockholm skulle utgå härifrån. Den 17 oktober 1650 startade det milslånga tåget in mot staden. Tre dagar senare kröntes Kristina i Storkyrkan till kung! Jo! Du läste rätt. Efter att ha mottagit riksregalierna, utropade en härold: ”Nu är drotning Christina Crönter Konung öfver Swea och Götha Landom och dess Underliggande Provincier, och ingen annan.” Ulriksdals slott byggdes av riksmarsken Jacob De la Gardie omkring 1640, och gavs namnet Jacobsdal. Sonen Magnus Gabriel sålde slottet till änkedrottningen Hedvig Eleonora, som 1684 gav slottet i faddergåva till sin sonson Ulrik. Prinsen fick dock inte någon större glädje av sitt slott, som nu hade fått namnet Ulriksdal, då han dog redan påföljande år. I perioder har Ulriksdals slott bebotts av svenska kungar och drottningar, senast Gustav VI Adolf och drottning Louise. Stockholmarna gav 1923 paret en inredd våning i bröllopsgåva. Möblerna ritades av Carl Malmsten. Av de många skulpturerna i slottsparken är nog de två morianerna de mest iögonfallande. Som tidigare nämnts blev de flyttade hit från Hagaparken då Ålkistan vidgades och vattennivån i Brunnsviken sjönk. På var sin sida om Igelbäcken, som här mynnar ut i Saltsjön, står de här med ett fisknät mellan sig, i ett fåfängt försök att fånga den fisk som gjort bäcken så betydelsefull för skyddet av den del av Järvafältet som Igelbäcken rinner igenom. Ulriksdals slott Morianerna i Ulriksdals slottspark. Grönling, gråmört, sandkrypare eller tånglake. Det är bara några av namnen på den sällsynta fisken. Grönlingen ansågs som en läckerhet på 1700-talet, och Fredrik I lät därför inplantera fisken i Igelbäcken för att den skulle kunna avnjutas på Ulriksdals slott. Det största exemplaret Rikmuseet fångat mätte 14 cm och vägde 28 gr. Inte mycket till matfisk tycks det. Kanske var de större förr? Åren 2004–05 bildades Igelbäckens naturreservat i Solna och Sundbybergs kommuner. År 2006 inrättade Stockholms stad Igelbäckens kulturreservat. Syftet var att bevara odlingslandskapet med anor från bronsåldern. Men hur går det med morianernas fiskelycka? Får de någon annan fångst än löv och grenar i sitt nät? I författaren Jan Ekströms deckarroman Morianerna finner kriminalassistent Durell ett manslik i morianernas nät. Men det är en helt annan fiskehistoria.

Ur “Ingegerdsleden: Pilgrimsled för andlighet, kultur och fred” utgiven av Svenska kyrkan. Finns som PDF: https://www.svenskakyrkan.se/filer/Ingegerdsleden_bok.pdf