Drottning Kristinas källa

Vår vandring fortsätter och under några hundra meter går vi parallellt med Kungsvägen söderut. När Karl den XI:e byggde sin nya flottbas i Karlskrona behövdes också vägar för att snabbt kunna föra ner trupper till de väntande skeppen. Elddopet kom redan några år senare, när tusentals karoliner passerade här på väg mot Europas slagfält. Enligt en lokal (och fantasifull) tradition färdades dessförinnan också drottning Kristina här på sin väg mot Rom. Hon rastade då vid den källa, som ligger vid leden. Den kallas därför Drottning Kristinas källa, men äldre personer nämner den ”Johans källa” efter den siste torparen, som bodde i torpet intill.

En källa (kallkälla) är ett distinkt utflöde av grundvatten ur jord eller berg och den vattensamling med avrinning (t.ex. en bäck), som ofta förekommer. Vattentemperaturen brukar vara låg och jämn (mellan +6 och +8 grader Celcius i dessa trakter). Detta gör att en äkta källa inte fryser på vintern och ger ett svalkande vatten på sommaren (Knutsson & Tornehed 1984). Källorna har haft/har en mycket viktig funktion för vattenförsörjningen. Så sent som under torrsomrarna på 1950–1960- talen bar människorna vatten 300–500 m från denna källa till husen uppe på höjden. Det klara och friska vattnet smakar gott och har uppskattats mycket av lokalbefolkningen.

Källan ligger mycket typiskt vid foten av en relativt brant sluttning av jordarten morän och den underliggande granitberggrunden. Vattnet tränger fram vid kontakten mellan ett stort och flera mindre stenblock, så att det bildas en källbassäng, som numera har en bred utflödeskanal, vilket gör att flödet verkar vara dämt. Tidigare var vattennivån i källan lägre och vattnet rann av i en liten porlande bäck. Flödet varierade mellan 25 och 100 m3/dygn med det högsta flödet på våren och det lägsta på sensommaren och förhösten.

En del speciella växter, främst mossor som t.ex. stor näckmossa, trivs i och omkring själva källan. Larver av natt- och bäcksländor och vissa mikroorganismer brukar finnas i källvatten med relativt konstant flöde och temperatur, men har inte närmare undersökts. Däremot har vattenkemin i källan studerats ända sedan 1968 genom att källan ingår i Sveriges Geologiska Undersöknings (SGU) observationsområde för grundvatten i Emmabodatrakten. Vattenkemin har varit förhållandevis stabil med pH omkring 6 även under de svåraste åren av försurning på 1970- och 1980-talen (Knutsson 1981).