Balberget

Balklinten

Stigen till Balklintens topp startar vid entréns parkering. Det är brant men väl värt mödan. På toppen finns ett vindskydd och en eldplats med den för berget omtalade utsikten över Öreälvens dalgång.

Ett besök i månadsskiftet juni/juli kan varma dagar också belönas med vackra makaonfjärilar svävande i parningsdans över de solvarma klipphällarna. På klipporna breder mjölon med vintergröna lågt krypande grenar ut sig. De lingonlika bären är inte giftiga men smakar som namnet antyder mjöligt och smaklöst. På flera ställen blommar hällfibbla och kattfot. Väl värt är också ett höstbesök när lövträdens flammande färger lyser i de mörka barrskogarna och lätta dimmor svävar över byarnas lägdor.

Balklintens brant

Nedanför Balklintens lodräta brant finns mellan de bägge parkeringarna en naturstig med informationsskyltar. Mest dramatisk är den sydöstra branten, med blockiga talus (rasbranter). Förutom de imponerande lodytorna och hasselbuskarna syns utmed stigen en intresseväckande blandning av arter som har ett mer sydligt huvudutbredningsområde och fjällväxter.

Långt före lövsprickningen utvecklar hasselbuskarna hängen. Det finns dock inga nötter att plocka på hösten, då hasseln inte är självfertil. En försommarvandring längs stigen inramas av trädens skira grönska, blommande rönn och sälg, fåglarnas kör och den ljuva doften av hägg som lite senare på sommaren ersätts av liljekonvalj och sommarkvällarnas nattviol. Getrams blommar vid samma tid med små vita blommor men är mer fränt illaluktande. Längs stigen växer också den ståtliga orkidén guckusko och i klippskrevor på lodytorna fjällhällebräken och fjällnejlika. Passa på att piffa till matsäcken med några nyplockade blåbär och smultron.

Balberget

Från parkeringen vid Balberget går en skyltad geologistig som är lättvandrad. Längs vandringsleden visas många av Balberget och Bjurholmstraktens bergarter och mineraler upp. Vandringen bjuder också på vacker natur med hällmarkstallskog och några små myrar. Leden följer inledningsvis branten där det finns ett vindskydd med eldstad. Den vackra utsikten inbjuder till en första fikapaus.

Därefter går stigen utanför naturreservatet, mellan de bägge naturreservatsområdena. Där gjordes i mitten på 1900-talet brytningsförsök av kalifältspat för provförsäljning till Tyskland. Synliga spår finns vid ”Strömgruvan” och intill rastplatsen. Brytningen visade sig inte vara lönsamt p.g.a. den ojämna kvalitén.

Längs stigen finns några mer eller mindre vegetationsfria mörka hällar av de magmatiska bergarterna gabbro och diabas. Det är mycket hårda bergarter som kunnat motstå årmiljonernas nednötning av omgivningen. I den svalnande magman bildades sprickor och där syns ljusa pegmatitgångar med kvarts, fältspat och glimmer.

Vandringen bjuder också på vacker natur med en blandning av hällmarkstallskogar och mer slutna granskogspartier. Passa på att spana efter spår efter skogshönsen järpe, tjäder och orre. I de små våtmarkerna kan de köttätande växterna rundsileshår, storsileshår och tätört studeras. Från den lilla tjärnen är inte långt till rastplatsen men om magen kurrar finns det några fina hällar för en paus nordost om tjärnen. Tjärnen omges av gungflyn så en rejäl sväng från stigen runt tjärnens norra ände till hällarna rekommenderas. Efter rastplatsen bär det av tillbaka till parkeringen förbi några ståtliga tallar.

Balberget norr

Granskogarna på bergets nordsida kan besökas för egna strövtåg utifrån deras naturgivna förutsättningar. Sluttningen är betydligt mindre brant än sydsidan och har fina svamp- och blåbärsskogar. Terrängen är relativt lättvandrad men det finns partier med stora mossbelupna block och sluttningen genomkorsas av några branta sänkor.

Med få ljus- och ljudstörningar blir skogarnas ljud och dofter påtagliga. Mellan grenarna hoppar barrskogens fåglar: kungsfågel, lavskrika, svartmes och tofsmes. Här och var syns de karaktäristiska spåren från tretåiga hackspettens och spillkråkans födosök. För att hitta de oansenliga orkidéerna knärot och spindelblomster krävs en djupdykning i granskogens tjocka mossmattta. Lättare att finna är ögonpyrolans vita blommor och gul blommande lappranunkel. Den uppmärksamme känner kanske dofttickans svaga doft av kumarin. Ett tidigare namn på dofttickan är ” nordlig anisticka” efter doften.