Veckholms prästholme

Mitt ute i Prästfjärden i Mälaren kan den båtburne finna en stilla och obebodd oas. Veckholms prästholme har flera skyddade naturhamnar för mindre båtar, fina badklippor och en liten sandstrand. Ädellövskogen breder ut sig på det inre av ön och bildar täta lundar med många blommande örter.

Det milda lokalklimatet gör att ön är frodig och skogen av framförallt lind, alm och ek är yppig och vildvuxen. Liljekonvalj, myskmadra och många fler trivs under lövträden och blommande buskar som skogstry och hägg bidrar till den förtrollade känslan. På östsidan finns en sumpig, ibland översvämmad, strandskog med mest klibbal. Alarna på sina socklar, gula svärdsliljor, vita skyar av älggräs och blänk av stilla vatten framkallar nästan en känsla av tropisk regnskog. Här kläcks mängder av insektslarver och grodor lägger sin rom i vattensamlingarna.

Eftersom skogsbruk aldrig har bedrivits på ön är skogen omväxlande med äldre och yngre träd sida vid sida. När träden dör återgår de sakta till att bli mull. Djur av alla slag lever i den ostörda miljön, ovanliga insekter och snäckor, liksom fåglar, harar och grävlingar. Bitvis är det svårt att ta sig fram i den täta skogsvegetationen. Runt stränderna finns dock väl upptrampade stigar som gör det möjligt att gå på upptäcktsfärd.

Vad man vet har det bara bott en enda människa på Prästholmen. Det var en fiskare som runt sekelskiftet 1900 bodde vid Köksviken på öns västsida. I strandkanten kan man fortfarande ana spår av hans boplats.

Veckholms prästholme är en ostörd fristad för djur och växter dit vi människor kommer på tillfälligt besök. Visa hänsyn och låt den fortleva så. Till reservatet hör också de två holmarna Klockargubben och Spegubben (eller Spögubbskär). Båda två är fågelskyddsområden med landstigningsförbud mellan 1 april och 15 juli.

Förvaltare: Länsstyrelsen i Uppsala län