Hykjeberget, Naturreservat

Med branta stup sticker Hykjeberget upp som en jätte i skogslandskapet. Berget är sydvänt och samlar därför in mycket värme från solen. Det ger en rik och annorlunda växtlighet. Härifrån är utsikten milsvid. Vandringsleden upp på berget är både brant och stenig. Men på toppen väntar ett vindskydd för en skön vilostund.

Vad kan du göra här?

Höga höjder ger underbar utsikt

Hykjeberget är ett mäktigt berg en mil nordöst om Älvdalens samhälle. Själva toppen når upp till 594 meter över havet. Nedanför toppen stupar berget ned i en närmast lodrät bergvägg på 100 meter.

Berget är ett trevligt och välbesökt utflyktsmål med vidsträckt utsikt. Nedanför stupet finns branter fyllda med nedrasade stenblock.

Vandra hit och vila på kunglig bänk

Det finns bilväg till en parkering norr om området. Därifrån är det inte långt upp till toppen. Leden är stenig och efter regn kan rötterna vara hala. Så ta tid på er och låt den som är långsammat i sällskapet gå först.

Väl uppe kan ni vila rumpan på den bänk som prinsparet Carl Philip och Sofia fick av dalfolket i lysningspresent. Den invigdes av prinsparet i september 2016, vilket syns i bildspelet ovan.

Foto i bildspelet ovan: Maria Jons, Länsstyrelsen i Dalarna.

Klättring pågår, så visa hänsyn!

Vad gör platsen unik?

Unik flora

Hykjeberget är ett riktigt sydväxtberg. Det är ett fenomen, där biologi och geologi samspelar så att speciella förhållanden skapas. Sydväxtberg har en sida som vetter mot söder, öster eller väster.

Brantens förmåga att magasinera värme gör att berget avger värme till sin omgivning, främst under höstar och vintrar. Då skapas ett bra lokalklimat som gynnar krävande växter, ofta arter som annars bara kan hittas längre söderut.

Redan 1734 besökte Carl von Linné Hykjeberget och beskrev den säregna floran nedanför bergsbranten. Här kan finns arter som annars är ovanliga i dessa trakter - lönn, lind, skogstry, sötvedel, getrams och gaffelbräken. Lindarna är många, fler än 40 stycken, och är därför ett av Dalarnas rikaste lindbestånd.

Skog påverkad av bete och brand

Skogen i området varierar mycket, beroende på vilken höjd du befinner dig. Men också på grund av äldre tiders nyttjande av skogen. Här har människorna i trakten hämtat ved och virke. Och de närliggande fäbodarnas djur har betat sluttningarna.

Skogsbränder var också mer vanliga förr. Grova, gamla högstubbar med flera sår efter bränder, så kallade brandljud, syns här och var i skogen. Den solexponerade, torra sluttningen är uppenbarligen mycket eldbegärlig. Omkring 1990 brann ett område i närheten av Persgrav och här syns än idag många spår efter branden.

Inte bara växter gillar branten

Många arter gynnas av den varma klippan. Här kan man få se korpen glida fram och kraxa, fjällvråk och tornfalk glidflyga. Kryper du ner på alla fyra, kanske du ser någon av de 25 olika arterna av sniglar och snäckor som har hittats här. Det här är en av Dalarnas rikaste platser för denna djurgrupp.

På brandfältet i sydväst har ett antal sällsynta skalbaggar påträffats – alla beroende av återkommande bränder. Bergets gynnsamma lokalklimat bidrar dessutom till att det finns gott om fjärilar här.

Hykjebergets entréer

Norra entrén, Huvudentré:

Åk igenom hela byn Klitten på Klittenvägen (som sedan övergår i Torrlidsvägen och Åjkvägen). Efter byn följer du skyltningen mot Naturreservat och efter ca. 5km är du framme. Vid parkeringsplatsen finns ett bord att fika vid samt informationsskyltar.

Härifrån utgår leden mot Hykjebergets topp. Själva leden upp på toppen är cirka 1km lång, men bitvis brant och stenig. Väl uppe på toppen hittar du ett vindskydd med möjlighet att grilla vid, ett utedass och såklart den fina stenbänken som prinsparet fick i lysningsgåva. Ta samma väg ner som du kom upp!

Södra entrén:

I byn Liden svänger du höger in på vägen Liden och fortsätter sedan på Nässjövägen i 5 km. Vid vägs ände finns en vändplats med parkering och ett skyltställ med information om reservatet. En led på 2 km enkel väg utgår härifrån som även den går upp till toppen av Hykjeberget.

Leden är något brantare än leden som utgår från huvudentrén men vältrampad och lätt att hitta. Bitvis går den vid en fin bäck. Tänk på att skogsbilvägar inte alltid är i bra skick att åka på. Vid tidig vår och tjällossning kan vägen vara igenbommad under en tid för att inte skada vägen.