Mörrumsåns övre dalgång, Naturreservat

När du besöker naturreservatet Mörrumsåns övre dalgång kan du på nära håll uppleva såväl ån som dess låglänta strandmarker och blockrika skogssluttningar längs den gamla banvallen som löper genom området. Naturvärdena är höga och kulturhistorien lång.

Naturreservatet Mörrumsåns övre dalgång är ett knappt tre kilometer långt naturreservat med vildmarkskänsla i Blekinges norra gränstrakter. I sydväst gränsar naturreservatet direkt mot naturreservatet Mörrumsån Ebbamåla bruk. I söder ansluter Käringahejans naturreservat och sedan naturreservatet Mörrumsåns dalgång, som tillsammans följer Mörrumsåns lopp söderut i ytterligare 14 kilometer.

Isälv och blockiga branter

Mörrumsåns källområden ligger på det nordsmåländska höglandet, 18 mil från dess utlopp i Pukaviksbukten i Östersjön. De tre nedersta milen passerar ån genom Blekinge. Naturreservatet Mörrumsåns övre dalgång sträcker sig från Hovmansbygd upp till länsgränsen mot Kronoberg. Ån följer här en tydlig sprickdal, där de högsta höjdpartierna reser sig 35 meter över dalbotten. Under istiden forsade en isälv fram i dalen och lämnade efter sig isälvsavlagringar, formade till grusiga plan och terrasser. Dessa blev sedan bra slåtter- och odlingsmarker som gödslades naturligt när ån regelbundet svämmade över vid högvatten. Dalsidornas sluttningar och branter består av magrare moränmarker, som mestadels är rik- eller storblockiga. Men även de var värdefulla i det gamla bondesamhället. Här hämtade man brännved och virke och lät djuren gå på skogen och beta.

Artrik å och sluttningsskogar

Mörrumsån är Blekinges största å och ett av Sveriges artrikaste vattendrag, såväl vad gäller fisk som övrigt djurliv. Inom naturreservatet är ån lugnflytande med få forsande partier. Långskottsvegetation vajar över grus- och stenbottnar. I vattnet växer även bland annat pilblad och längs kanterna står den för Mörrumsån karaktäristiska ormbunken safsa. Bland åns djurliv trivs, förutom den välkända Mörrumsålaxen, även ett flertal renvattenkrävande och försurningskänsliga arter här, exempelvis den tjockskaliga målarmusslan. Den är en starkt hotad stormussla som har ett av sina starkaste bestånd i landet i Mörrumsån. Forsärla, strömstare, storskrake och drillsnäppa uppehåller sig gärna längs ån, liksom utter och ett flertal fladdermusarter, som sydpipistrell och fransfladdermus.

På öar och längs stränderna finns aldominerade svämskogar, videbuskmarker och öppna, betade gräsmader. I de rikblommande svämmiljöerna trivs en stor mängd fjärilar, sländor och andra djur. Högre liggande marker karaktäriseras av blandädellövskogar, med ett stort inslag av skogslind, samt tall-ekblandskogar. I sluttningarna och branterna har det varit svårt att bedriva skogsbruk, så här har den ursprungliga skogen till stora delar fått stå kvar. Här finns därför idag mycket höga naturvärden, med många arter som är helt beroende av gammal naturskogsartad ädellövskog och tallskog, exempelvis kompakt taggsvamp, grovticka, druvfingersvamp, almlav, barkkornlav, glansfläck, havstulpanlav och västlig husmossa.

Gränstrakter och transportleder

Mörrumsåns övre dalgång ligger i gamla dansk-svenska gränstrakter. Öar i områdets södra delar med namn som ”Kastellet” och ”Rustningsholmarna” påminner om äldre orostider.

Mörrumsån har sedan lång tid tillbaka även varit viktigt för laxfiske och som transportled. Från länsgränsen i norr ner till Hovmansbygd fanns förr en flottningsränna, som man fortfarande kan hitta lämningar efter i vattnet.

Byn Hovmansbygd, i reservatets södra delar, är ett bra exempel på vattnets och järnvägens betydelse för 1800–1900-talens samhällsutveckling. När den smalspåriga järnvägen Karlshamn-Vislanda invigdes år 1874 fick Hovmansbygd en station. Här växte då ett stationssamhälle och en rad småindustrier fram. Fortfarande finns en hel del minnen från denna tid bevarade i Hovmansbygd, och på andra sidan ån är Ebbamåla bruk idag ett levande industriminne och populärt besöksmål.

Järnvägstrafiken genom Hovmansbygd upphörde 1979 och numera är den gamla banvallen en uppskattad vandrings- och cykelled.