Lindhult, Naturreservat

Naturreservatet Lindhult är en rofylld liten oas mitt ute i skogen. En bortglömd slåtteräng som lämnats att växa igen. Här får den svartvita flugsnapparen och grönsångaren vara ifred, tillsammans med flera andra fågelarter som bildar en ljuvlig sångkör om våren.

Gammalt odlingslandskap

Redan 1951 skyddades ett litet lövskogsområde här i Lindhult. Bortsett från viss naturlig igenväxning har tiden stått stilla i Lindhult sedan reservatet bildades 1951, som ett av de första i länet. Steg för steg tar naturen tillbaka det människan en gång brukat. I Lindhult får man vara för sig själv. Längre tillbaka i tiden var området betydligt öppnare och användes för såväl slåtter och bete innan det lämnades att sakta växa igen. Även löv var förr en viktig resurs som vinterfoder till tamboskapen. Flera gamla lindar bär spår efter lövtäkt, så kallad hamling. Lind är områdets vanligaste trädslag och har nog varit så även förr, med tanke på namnet Lindhult. Här finns även gott om ek och lönn och i buskskiktet dominerar hassel med inslag av try och nypon. Den glesa skogen i norr övergår söderut i en mer sluten lundskog. I den fuktiga marken intill Tripphultsmossen växer främst björk och al. Grönssångare, svartvit flugsnappare och större hackspett är några av fåglarna som trivs i reservatet.

Rik vårblomning

Gamla skogar med lind, ek och andra så kallade ädla lövträd är idag en sällsynt naturtyp i Örebro län, ja faktiskt i hela Europa. Lindhult ger en liten glimt av forna tiders vidsträckta ädellövskogar och erbjuder en fristad för några av ädellövsskogens hotade arter. Både ek och lind behöver gott om plats för att bli riktigt gamla. Därför röjer vi ibland bort gran och en del yngre lövträd i området. Växtligheten är rik i reservatet. På marken hittas olika gräs som hässlebrodd och lundgröe. Om våren blommar många örter som blåsippa, vårärt och tandrot. I reservatets östra del finns också ett litet bestånd av den oansenliga orkidén nästrot. Även bland svamparna finns en hel del att utforska här i Lindhult. På marken hittas sällsyntheter som mandelriska och kruskantarell, medan brunskinn och oxtungsvamp växer på döda grenar och stammar.