Risshytte hage, Naturreservat

Att följa stigen genom granskogen och komma fram till kärret där guckuskon blommar - det är en upplevelse! Se till att vara här i mitten av juni om du vill skåda ett av länets bästa blomsterupplevelser. Den som aldrig tidigare sett en vilt växande guckusko kan inte annat än bli imponerad!
Foto: Länsstyrelsen i Dalarnas län

Guckuskon och även andra växter i reservatet är känsliga för tramp. Under perioden 15 maj - 15 juli måste du hålla dig till markerade stigar och på anlagda träramper i reservatet.

Ståtlig blomma lockar många

I kärret i skogen, eller fuktängen som det heter, växer den ståtliga orkidén guckusko. Liksom alla övriga orkidéarter är den fridlyst. Den lockar stora mängder besökare till området i blomningstid, som är i början - mitten av juni.

Men att vara omtyckt kan också vara besvärligt. På grund av hårt tryck från besökarna är det mycket slitage. Tänk därför på att vara försiktig i närheten av blommorna. Håll dig till spången och gå inte överhuvudtaget på marken.

Andra annorlunda arter mer anonyma

Men i området finns mer än den pråliga guckuskon. Här växer till exempel den vackra ormbunken kambräken, vars blad är vintergröna. Det betyder att den alltså inte fäller bladen på vintern, utan de finns kvar fortfarande lika gröna som på sommaren.

En annan vacker blomma är smörbollen, som ser ut som en förvuxen smörblomma. Den kan bli upp till sju dm hög med stora blommor. Smörboll är lätt att känna igen på sina klargula, bollformade blommor. Smörboll är vanligast i fjälltrakterna, men förekommer sällsynt ända ner i Skåne. Och även här!

Ett område med stor variation

I Risshytte hage finns flera olika naturtyper - en näringsrik granskog med blommor, en magrare granskog med blåbärsris, fuktängarna där orkidéerna återfinns och lite myrmark. Fuktängen, som är den botaniskt rikaste av vegetationstyperna, består av en barrskogsdominerad och lövskogsdominerad del. Den förstnämnda delen hyser ett stort och livskraftigt bestånd av guckusko. Den lövskogsdominerade fuktängen har hävdats med bete tills i sen tid.