Bysjöholmarna, Naturreservat

Bysjöholmarnas naturreservat samlar sex öar i Dalälven. Här växer ekar och ovanliga vedsvampar och lavar. En stor mängd lövträd gör att hackspettarna trivs. Öarna nås bara med båt eller kanot. Räkna med att det inte kommer att vara någon trängsel på öarna.
Foto: Anders Heurlin, Länsstyrelsen i Dalarnas län

Flera öar ingår i reservatet

Bysjöholmarna ligger i Bysjön, en del av Dalälven. De västra öarna, Lammön och Långholmen, är delar av Möklintaåsen som fortsätter norrut och bildar Byåsen. Österut ligger Arnön, Vidön, Lillön och Drällsholmen.

Ek och lind och rosenpilört

Den här delen av Dalälven ligger längs den biologiska norrlandsgränsen. Här kan ek och lind självföryngra sig, vilket de inte gör norrut. Öarna har en rik flora. I de vidsträckta bestånden av grenrör och vass- eller norrlandsstarr klänger den sällsynta kärrvialen. I vattenlinjen växer bågsäv och rosenpilört.

Mest växer här en lövrik granskog. Uppe på åsarna växer tallskog. ATt det är så mycket lövträd kan förklaras med återkommande översvämningar men också slåtter och bete. Asp och björk dominerar. Här och var finns en hel del ek och lind.

Många arter och annorlunda sådana

På öarna finns många sällsynta arter av lavar och vedsvampar som drar nytta av mängden död ved. Hit hör också en mycket rik insektsfauna där speciellt de sällsynta vedlevande skalbaggarna har uppmärksammats.

Av alla arter kan nämnas de som gynnas av översvämningar; älvängslöpare, strandskinnlav och hårklomossa. Många olika arter, både insekter, fåglar och mossor och lavar, gynnas av den stora tillgången på asp. På ekarna kan man till exempel hitta svampen rutskinn som bara finns på Vidön i hela Dalarna.

Fågellivet är både art- och individrikt. Hackspettarna sätter starkt sin prägel på området genom bo-byggande och födosök i de gamla träden.

Kulturförhållanden

Bysjöholmarna saknar bebyggelse, men de har under lång tid varit av stort värde som slåtter och betesmark. På skifteskartor från 1801 upptas merparten av marken som "sva" "kärrslog" eller "starrslog". Vissa delar kallas "backe", vilket torde avse steniga, svårutnyttjade marker som sannolikt hyste en del skog.

För övrigt måste öarna ha varit i det närmaste helt öppna med undantag för de gamla ekar och tallar som är så gamla att de fanns även på den tiden. På Vidön kallas ett område "backen med ladorna", men annars tycks bebyggelse ha saknats. Slåttern torde ha upphört redan vid seklets början, men bete har förekommit ända in på 1950-talet.

På Lammön har även en ganska intensiv grusbrytningsverksamhet skett som gjort stora sår i åsen. Dessa har dock börjat växa igen med tall så att de inte är så påtagliga idag.

Att komma till öarna

Bysjöholmarna kan bara nås med båt. Kom ihåg att du endast får förtöja båten ett dygn. Lammön är välbesökt och den ö som lämpar sig bäst för strövtåg. Här finns också en markerad stig.

Samtliga foton: Anders Heurlin, Länsstyrelsen Dalarna.