Älvskogen, Naturreservat

I naturreservatet Älvskogen är granarna draperade av hänglavar och marken täcks av tjocka mossmattor. Här i den branta sluttningen mot Svartälven har inget skogsbruk bedrivits på länge. Men det är knappast någon urskog. Kolbottnar och husgrunder vittnar om forna tiders skogs- och jordbruk.

Gammal skog

Älvskogens historia har bland annat studerats med hjälp av borrprover från träden. De äldre träden i sluttningen är mellan 100 och 300 år gamla och under de senaste 60 åren har inget skogsbruk bedrivits alls. Däremot har gallring, plockhuggning och mindre avverkningar utförts i omgångar fram till början av 1900-talet.

Korallav och tretåig hackspett

Trädens höga ålder och den höga luftfuktigheten gynnar många sällsynta lavar och mossor. På grenar av tall och gran växer den gulvita garnlaven och på block kan man hitta korallav och skuggblåslav. Stor revmossa bildar tjocka mattor på marken och på fallna, murkna granstockar växer den lilla vedtrappmossan. Multnande ved och gamla träd lockar också olika hackspettar. Både spillkråka och tretåig hackspett förekommer i reservatet. Den tretåiga hackspetten är sällsynt och beroende av gammal skog med gott om döende och döda träd.

Torpställen och kolbottnar

Skogen ute på Udden är ganska ung. Här låg förr ett torp omgivet av ängsmarker och små åkrar. Skogen har växt upp sedan huset flyttades och jordbruket övergavs under det tidiga 1900-talet. Torpet var ett av flera som låg under Kortforstorp – en stor gård öster om reservatet. Torparna gjorde dagsverken på gården och vintertid var kolvedhuggning en viktig syssla. I reservatet finns tre så kallade kolbottnar, där en kolmila stått. En av kolbottnarna har använts ända in på 1900-talet. Förklaringen kan vara närheten till Karlsdals bruk, som behövde träkol till sin verksamhet och var i drift ända fram till 1932.