Skogsglänta med myrstack - Livstens-leden

Ett av pilgrimens sju nyckelord är långsamhet. Vad syns, hörs och känns?

Stigen går genom ett skogslandskap som tidigare varit betesmarker. Det är gott om enbuskar, som trivs på just sådana marker där de får rymd och ljus. Här och där går berget i dagen, det vi ser är små kobbar i det som en gång var en skärgård innan landhöjningen hade gjort sitt.

Vi stannar precis vid den ovanligt stora myrstacken. När vi ser en myrstack, ser vi bara toppen på ett isberg. Därunder finns flera miljoner individer. Stackarna bygger myrorna för att kunna reglera värmen och skydda larverna när vinterkylan sätter in. Myrorna är naturens städpatrull, de äter bladlöss och andra skadeinsekter.

De röjer gångstigar i skogen för att de lätt ska kunna ta sig fram. De kommunicerar via doftämne, feromoner, det som sägs att människor också gör fast på ett mer omedvetet plan.

Vissa myrarter har formerat sig i slav- och herresamhällen. Slavarna utför allt hemarbete, men deltar aldrig i plundringstågen utanför stackarna. Herremyrorna kan vänja sig så till den milda grad med slavarnas uppassning att de dör av svält fastän de är omgivna av mat, om de skiljs från sina slavar!