Livstens ristning - Livstens-leden

Livsten byggde broar till själabot för sig och sin hustru. Han bodde på Torsholma och hans mannar bodde i Rolsta. Broarna går till Helgö, där man tror att hans skepp kan ha legat. Att Livsten var kristen förstår vi både av korsen på ristningarna och av att en av hans söner hade ett – för den tiden – ovanligt namn, Niklas.

Livstens ristning är även känd som Näshällen och är gjord på tidigt 1100-tal. Den återupptäcktes 1928 när några pojkar från granngårdarna åkte kana på berghällarna i skogen och råkade skrapa bort mossa från hällristningen.

Två år senare kom professor Otto von Friesen och tittade på pojkarnas upptäckt, han hade inga problem att tolka skrifterna i de hästskoformade slingorna som båda är prydda med ett kors: "Livsten lät göra broarna till själabot för sig och sin hustru Ingerun och sina söner Jorund och Nikulas och Luden."

Han ägde gård i Torsholma och skeppshjälp i Rolsta.

Vem var Livsten? Att han var kristen förstår vi. Han ristar kors och bygger broar till själabot för både sig och för sin familj. Dessutom har en av hans söner ett för tiden ganska ovanligt namn: Nikulas, Niklas, det vill säga S:t Nikolaus, sjöfararnas helgon och förebilden till Santa Claus – alltså vår jultomte.

Av runstenen förstår vi att Livsten bodde i Torsholma. Frösunda var en socken i hundaret Seminghundra som tillhörde Attundaland. Hundare är ett vikingatida administrativt område. Ordet härad, betydde att folket rustade en här, medan hundare stod för sjöstrid. Varje hundare skulle ha fyra skepp när kungen kallade till ledung, det vill säga ett krigståg till sjöss.

Livsten hade ansvar för ett sådant skepp, men han hade inte tillräckligt med mannar för att sköta sin båt och därför hade han ”skeppshjälp” från Rolsta. Alltså behövdes en bro mellan Rolsta och Helgö, men också en mellan Torsholma och Helgö. Det som idag är fin odlingsjord var på den tiden sankmark och Helgö var verkligen en ö.

Livsten lät bygga vägbankar, den tidens broar. Tack vare dem kunde Livsten och hans mannar lätt komma ut till hamnen där båten låg och vattnet som förband Trälhavet med seglingsleden till Uppsala. Forskarna är dock något oeniga om ifall skeppet verkligen låg i en hamn, eller om de låg intill gårdarna.

Förutom att Livsten lättare kom ut till sitt skepp på Helgö, kunde också djuren använda bron för att beta i hagarna på Helgö.