Innan konstgödsel och nya brukningsmetoder moderniserade lantbruket var ängarna ett vanligt inslag i det svenska landskapet. Detta avspeglas i talesättet ”äng är åkers moder”, ett uttryck som också säger en hel del om hur jordbruket fungerade ända fram till de stora omställningarna under 1800-talet.
Tillgången på ängsmark avgjorde hur mycket vinterfoder man kunde samla till boskapen. Om vintern blev lång och kall kunde djuren tvingas svälta och antalet kreatur fick därför begränsas till utfodringsmöjligheterna vintertid. Från djuren fick man gödsel som spreds ut på åkern för att öka skörden. Hade man gott om ängsmark kunde man med andra ord hysa många djur, få mycket gödsel och i slutändan rikare skördar. Skötseln av ängen skedde enligt ett återkommande mönster. På våren fagades ängen då torrt gräs, pinnar och fjolårslöv räfsades bort och brändes. Under högsommaren var det dags för slåtter. Gräset slogs med lie och torkades. Efter att höet hade bärgats släpptes ofta boskapen ut på efterbete. En stor del av forna tiders ängsmarker utgörs idag av åker, betesmark eller skogsplantager.
Att det fortfarande finns traditionellt brukade ängar kvar har vi i stort ideella insatser att tacka för. Så är också fallet med Malmviksängen. Sedan mitten av 1960-talet har Naturskyddsföreningen i Åtvidaberg ansvarat för skötseln av ängen och det strävsamma arbetet har gett fina resultat. Här växer nämligen fler än 200 kärlväxtarter. Om det inte varit för den årliga slåttern hade flera av dessa arter snabbt konkurrerats ut. Besöker man ängen en sommardag kan man se orkidéer som Jungfru Marie nycklar och nattviol trängas med smörbollar, ängsskallra, svinrot, klasefibbla, ormrot, korskovall, darrgräs och ängsvädd. Den rika floran innebär även att det finns gått om vackra dagfjärilar och andra insekter. Tillsammans med de grova ekarna och hasselbuketterna är Malmviksängens miljöer mycket tilltalande både för växter och djur, och även för oss människor! Malmviksängen ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.
Någon betning efter slåttern förekommer inte här och tycks inte heller ha förekommit tidigare då ängen hävdades för foderproduktion av skogsarbetarfamiljer fram till omkring 1940. Nu är ängen inhägnad för att hålla vildsvinen borta. Men en liten bit in från parkeringen intill den gamla körvägen finns en anordning för att kliva över stängslet och ytterligare ett stycke utefter denna väg finns en grind där man kan gå in för att utforska och njuta av ängens mångfald. Vill du hjälpa till med skötseln av ängen tag kontakt med Naturskyddsföreningen i Åtvidaberg.
