Norrängenbeståndet, Naturreservat

Naturreservatet Norrängenbeståndet är ett naturminne och består i huvudsak av en grov och högvuxen granskog, med inslag av äldre tallar, samt enstaka lövträd. Många av träden är imponerande i sin reslighet. De grövsta tallarna har en medeldiameter på cirka 60 cm i brösthöjd och de grövsta granarna cirka 50 cm. De äldsta träden har en ålder på omkring 200 år.

Naturskog

Tack vare lång obruten kontinuitet har skogen utvecklats mot ett naturskogstillstånd, med olikåldrigt trädskikt, luckor i krontaket och död ved i olika stadier av förmultning. Den döda veden utgörs huvudsakligen av fallna träd, lågor, men även av enstaka torrträd. I skogen finns en för barrskogar typisk vegetation, men i östra delen finns inslag av rikare flora, i en liten bäckravin, exempelvis hassel, strutbräken, ögonpyrola, blåsippa, ormbär och tussilago.

Masteträd

Norrängenbeståndet är ett så kallat masteskogsområde. Med anledning av virkesåtgången i flottan under 1600- och 1700-talen förbjöd kronan 1668 avverkning av furor som kunde vara lämpliga till fartygsmaster. På allmänningarna i länet fanns ett antal särskilt utsedda områden med masteträd. Förbudet på allmänningarna gällde till 1932. I början av 1930-talet fattades ett myndighetsbeslut om att vissa masteskogsområden skulle fredas som naturminnesmärken. Norrängenbeståndet skyddades därför som naturminne 1934, genom beslut av Länsstyrelsen. Genom 1964 års naturvårdslag (numera ersatt av Miljöbalken) kom Norrängenbeståndet att betraktas som ett naturreservat.