Stenindustrins storhetsdagar gör sig påmind i Kyllaj. När du är här, ta en tur upp till klintkanten och titta på den hänförande utsikten och de mäktiga raukarna.
Redan under 1600-talet började Kyllaj användas som hamn för skeppning av kalk. Stenen bröts i kalkbrott i trakten och forslades med häst och vagn till kalkugnarna där den brändes. Den brända kalken förvarades därefter i kalklador nere vid hamnen. Idag finns ännu ruinerna kvar av kalkladorna som avslöjar vilka volymer kalk som hanterats i området.
En del av kalken läskades med vatten och packades på tunnor som sedan skeppades vidare på skutor till olika hamnar i Östersjön. En del kalk packades osläckt i tunnor, vilket ibland resulterade i förlisningar ute till sjöss.
Det finns flera kalkugnar i området. Vid klinten kan du se äldre ruiner från ugnarna där kalken brändes. Längre ner vid hamnen ligger en sexkantig ugn som är byggd i början av 1800-talet. Intill den ligger den yngsta ugnen är från sekelskiftet 1900 och uppförd i tegel.
En del av industrins kalk kom från hällmarksområdet en bit härifrån, Kyllaj hajdar. Här är naturen fascinerande. Marken är nästan helt platt och trädlös. Kanske hämtade man bränsle till kalkugnarna här. Den fridlysta lilla sandliljan, med vita, stjärnformiga blommor är en av få växter. På flera ställen finns små, grunda kalkbrott. I den täta granskogen mellan hajdarna och raukarna växer den lila orkidén purpurknipprot. I juli månad kan du se den blomma och känna den speciella vaniljdoften.
Samhället kring stenindustrin
Kring sten- och kalkindustrin vid Kyllaj utvecklades ett samhälle med patron- och arbetarbostäder, affärer och annat. Ett avlångt hus ovanför hamnen var bostad åt en kalkpatron, en av de borgare från Visby som flyttat ut till bruket han ägde. Under 1700-talet byggdes huset om till skepparbostad och värdshus.
Stenindustrin lades ner under 1910-talet, men hamnen fortsatte att vara ett viktigt centrum för lots- och tullverksamhet. I Kyllaj finns fem lotsbostäder och en lotsutkik från 1923 att titta på.
Flera generationer tulltjänstemän, strandridare, arbetade här mellan 1650 och 1826. De hade till uppgift att skydda trakten från olaglig handel och smuggling. En av dem, Johan Ahlbom, blev så småningom också kalkpatron. Han bodde i Strandridaregården norr om hamnen. Här bodde även Carl von Linné när han var på resa runt Gotland.
Bra att veta för dig som är besökare
-
Kalkugnsladorna är i direkt anslutning till parkeringen. Området runt kalkugnarna är något kuperat men ugnarna är väl synliga från grusvägen.
-
Hamnen vid Kyllaj drivs av Kyllaj hamnförening.
