Sillnäs, Naturreservat

Sillnäs naturreservat ligger på en av Listerlandets uddar i västra Blekinges kustbygd. Här kan du uppleva en variationsrik natur med ädellövskogar, våtmarker, hagmarker och kustvattenområden. Sillnäs är ett populärt besöksmål för vandrare, fågelskådare och fritidsfiskare.

På Sillnäs finns mycket höga naturvärden knutna till såväl bokdominerade ädellövskogar, hassellundar och alsumpskogar som till öppna och trädklädda betesmarker. Längs delar av stränderna möter ädellövskogen havet på karaktäristiskt Blekingevis.

Skogar med höga naturvärden

Ädellövskogarna domineras av bok och det finns gott om gamla, grova träd, liksom en hel del död ved. Insprängt i skogarna finns alsumpstråk och småvatten. Skogarna är artrika och här finns många rödlistade arter och arter som signalerar höga naturvärden och lång skoglig kontinuitet. Ett exempel är skillerticka, som Blekinge har ett särskilt ansvar för att bevara. I våtmarkerna trivs bland annat groddjur.

Kustvattnen utanför stränderna domineras av artrika hårdbottnar med utbredda tångbälten. Dessa är viktiga livsmiljöer för många fiskar och andra marina djurarter. Naturreservatets land- och vattenområden lockar också till sig många häckande och rastande fåglar.

Flerhundraåriga betesmarker

Sillnäs öppna och trädklädda hagmarker har betats under flera hundra år och här finns en lång rad kärlväxter, svampar och insekter som är beroende av att hävden fortsätter. Betesmarkerna är mycket varierade, med allt från torra hedartade sandmarker i norr, via öppna gräsmarker med en rik blomsterflora och trädklädda betesmarker, ner till havsstrandängar längs kustlinjen i söder och väster. I naturreservatet finns även ett litet slåtterkärr med inslag av slåttergynnade arter.

En istida svans

Sillnäs har spännande geologi. Udden är en del av en drumlinbildning och en läsidesmorän, en ”svans”, till de närliggande bergen Mörby backe och Hjärthalla. Utan dessa berg och de senaste årmiljonernas istider, då isar bearbetat, brutit loss och transporterat iväg bergartsmaterial, hade inte mycket av naturreservatets landområden funnits idag. Sillnäs berggrund ligger under dagens havsytenivå. Ovanpå berget finns 10-20 meter tjocka jordartslager, morän, som transporterats dit av isarna. Uddens högsta punkt sticker idag upp cirka 10 meter över havet.

Efter den senaste istiden har Östersjöns strandlinjer varierat kraftigt. På Sillnäs finns tydliga fossila strandvallar efter ett Östersjöstadie, Litorinahavet, då vattnet stod som mest cirka 7,5 meter högre än idag.

Boplats på stenåldern

Sillnäs ligger i en rik kulturbygd med lång historia. I naturreservatets norra del finns spår efter ett större boplatsområde från övergången mellan jägar- och bondestenålder. Det hör samman med det närliggande boplatskomplexet ”Siretorps sandbackar”, som är av nationellt intresse.

Under senare århundraden, fram till 1800-talets skiftesreformer, fungerade Sillnäs som utmark till byn Istaby. Området användes då som betesmark, ved- och virkesförråd samt för uppodling av tillfälliga åkrar, så kallade ”lyckor”. Det har även funnits något enstaka torp och några uthusbyggnader på udden. En imponerande, 600 meter lång fägata sträcker sig fortfarande genom området, från norr till söder. I skogen finns igensatta värn från andra världskriget och på en ö i söder står en mindre fyr.

Naturreservatet är ett populärt besöksområde och det är relativt lättgånget. Fägatan leder rakt ner till uddens södra delar. Det finns även en del övergångar och mindre stigar i området. Större delen av naturreservatet betas, fördelat på 3-4 olika betesfållor.