Ljungryda, Naturreservat

Välkommen till ett kuperat landskap präglat av isälvsavlagringar i Holjeåns dalgång, på gränsen mellan Blekinge och Skåne. Holjeåns slingrande lopp kantas av branta ädellövsluttningar och hagmarker. I nordost tronar bronsåldersgravhögen Kungagraven på toppen av en kulle, som ett tecken på områdets långa kulturhistoria. I nordväst finns öppna sandmiljöer i ett tidigare täktområde.

Ljungryda är ett cirka 17 hektar stort naturreservat, som tillsammans med det 19 hektar stora naturreservatet Östafors bruk, på andra sidan länsgränsen i Skåne, bildar ett sammanhängande område. Naturreservaten ligger i ett tilltalande ådalslandskap som är relativt lättillgängligt för friluftslivet.

Friluftsliv och tillgänglighet

I naturreservatets nordvästra del finns en mindre reservatsparkering. Det finns inga tillgänglighetsanpassningar inom naturreservatet Ljungryda, men stigen som leder in i reservatet från parkeringen är avplanad och lite bredare första biten. Det finns omkring 1 kilometer markerade leder inom Ljungryda naturreservat, bitvis i ganska brant terräng. Under delar av året betar kor i gräsmarkerna och intilliggande skogar.

I det angränsande naturreservatet Östafors bruk på Skånesidan finns också en reservatsparkering och markerade leder, samt rastplats, vindskydd och toalett. Ljungrydas och Östafors bruks vandringsleder kan bindas ihop till rundslingor av olika längd, från omkring 2 kilometer och uppåt, beroende på vilka leder och vägar man väljer.

Från Ljungrydas reservatsparkeringen är det cirka 300 meter till bronsåldershögen Kungagraven, som ligger på en kulle i reservatets nordöstra del. Ytterligare ett femtiotal meter österut finns gång- och cykelvägen Banvallsleden, som passerar naturreservatet på sin väg mellan Olofström och Sölvesborg.

Mäktiga isälvsavlagringar

Naturreservatet Ljungryda bildades ursprungligen främst för att bevara områdets isälvsavlagringar och skydda dem från täktverksamhet. I slutet av den senaste istiden avsattes omfattande isälvsavlagringar i Holjeåns sprickdalgång. Holjeåsen sträcker sig från Ivösjön i söder till Olofström i norr och de flesta av dess kullar och ryggar är deltabildningar med plana överytor.

Dalgångens omfattande grus- och sandavlagringar har erbjudit goda möjligheter för jordbruk och bosättning allt sedan forntiden. Under bronsåldern var Holjeåns dalgång en utlöpare av Näsums och Ivösjöns omfattande centralbygd, vilket avspeglas i ett antal större bronsåldersgravhögar längs ån. Den största av dessa är Kungagraven, som är ca 20 m i diameter och 3 m hög. Den ligger på toppen av en isälvskulle i naturreservatets nordöstra del. Det finns uppgifter om att det även har påträffats ett förhistoriskt långhus i närområdet.

Under det senaste århundradet har många sand- och grusavlagringar brutits ut. I naturreservatets nordvästra del finns ett tidigare täktområde där stora mängder sand brutits och där höjdskillnaderna nu är 22 meter mellan högsta och lägsta punkt.

Rikt djur och växtliv

Holjeån har under tidens gång grävt sig ner i isälvsavlagringarna. Längs delar av ådalen, bland annat vid Ljungryda, finns dramatiskt branta sluttningar, som planar ut på höjderna. Naturreservatets variationsrika natur, med Holjeån, svämlövskogar, ädellövskogar, örtrika gräsmarker och öppna sandiga marker, gör att här finns ett rikt växt- och djurliv med en stor artrikedom och mycket höga naturvärden.

I och vid Holjeån har du exempelvis träffa på strömstationär öring, bäcknejonöga, hårklomossa, ormbunken safsa, sländor, strömstare, forsärla och, om du har tur, även kungsfiskare. Utmed ån finns strandskogar med klibbal, där bland annat mindre hackspett trivs.

De branta ek- och avenboksdominerade ädellövssluttningarna planar på höjderna ut i torra, öppna gräsmarker som betas. I betesmarkerna finns några bokdominerade träddungar och på Kungagravskullens sydsida står en linddominerad sluttningsskog.

Artrika sandmiljöer

I det tidigare täktområdet i nordväst växlar öppna sandmiljöer med igenväxande delar, med allt från moss-, ört- och gräsbevuxna partier till busk- och trädklädda områden. Många djur- och växtarter är beroende av öppen, solbelyst sand. Men det är ont om öppna sandiga marker numera och områden med större sandfält, som här i Ljungryda, är särskilt värdefulla. Många pollinatörer, inte minst inom gruppen gaddsteklar, bygger sina bon i öppen, solbelyst sand. Inom naturreservatet har ett 70-tal arter av gaddsteklar noterats, bland annat vildbin som monkesolbi, ängssolbi, dynsmalbi, alvarsmalbi, kustbandbi, spetssandbi, väddsandbi, silversandbi och pannblodbi. Här finns också gullrisbock och andra skyddsvärda skalbaggar, liksom många fjärilar.

I de torra, magra, öppna sandmarkerna trivs ovanliga, konkurrenssvaga växter som vittåtel och dvärgserradella. Här finns även växter som bidrar med viktiga pollen- och nektarresurser, som exempelvis gullklöver, käringtand, getväppling, blåmunkar, blåklockor och sälg.

Bruksepok vid Holjeån

Holjeån flyter i maklig takt fram i östra kanten av naturreservatet, för att vid passagen in i Skåne och naturreservatet Östafors bruk övergå i mer forsande sträckor. Forsarna vid Östafors nyttjades förr som kraftkälla för bland annat såg, kvarn och spikfabrik. Forsarna dämdes upp helt på 1920-talet och vattenkraften användes vid bruket fram till 1960-talet.

Efter att Östafors bruk lagts ner revs de flesta byggnaderna, men några finns fortfarande kvar som minnesmärken från den livliga bruksepoken. År 2007 revs dammen vid Östafors bruk, vattnet kunde strömma fritt igen och fisken fick åter fria vandringsvägar uppåt i ån.